Nyamko Sabuni – Sveriges nya ungdomsminister

I dag är ungdomspolitikens mål att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till makt och välfärd.
Är makt och välfärd annorlunda för unga än för vuxna?

– Ja, annorlunda i den bemärkelsen att det av naturliga skäl är svårare för unga som ännu inte är etablerade i vuxenvärlden att få tillgång till arbete, bostad, färdig utbildning och så vidare. Det gör det också svårare att kvala in i olika försäkringar, som ju är en del av välfärden. Vad gäller tillgång till makt så är det ju så att alla som har makt inte alltid är öppna för att ge plats och utrymme till unga människor.

Hur ska man då ge dem det?
– Man får försöka se till att unga har all makt de kan ha i de forum de är verksamma i.
När det gäller den politiska makten verkar det finnas en tendens att unga stängs ute från verkligt inflytande av de etablerade och vuxna. Känslan av att inte kunna påverka gör att många tappar sitt engagemang och ger upp. Det är ett problem. Samtidigt är man som ung inte alltid tillräckligt erfaren eller kapabel till att ha makt i alla sammanhang, att inte se det vore att ljuga för sig själv. Men man ska sträva efter att unga ska ha så mycket makt som möjligt.

När slutar man vara ungdom?
– I dag alldeles för sent. Definitionen är att man är ung mellan 13 och 25 och det är väl helt okej. Tyvärr är många unga människor i dag ungdomar tills de är 30, 35 år. För att man inte kan flytta hemifrån, eller etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomstiden har förlängts med avseende på tillgång till makt och välfärd för att utanförskapet har ökat, samtidigt lever många unga under krav och stress.

Vad är orsaken till att unga hamnar i utanförskap?
– Arbetslösheten. En grundskola som inte ger tillräckliga grunder. Föräldrar som inte ges möjligheter att hjälpa sina barn, så att barnen ärver sina föräldrars utanförskap. Det är både sociala och ekonomiska förklaringar.

Vad ser du för prognoser för att utanförskapet ska minska?
– Goda! För jag tror ju att vi nu har en regering som inser att vi måste fokusera och satsa: På egen inkomst, som gör det möjligt att lyfta sig ur ett utanförskap. På skolan, så att den rustar unga till att komma ut i livet. Så att alla inte ska tvingas in på högskolor och universitet bara för att de inte har något annat alternativ, för det är många som inte vill det. Vi måste satsa på att fånga upp olika problem.
Det finns ett bra afrikanskt ordspråk som säger: ”Det krävs en by för att fostra ett barn”. Fritids, skolan och så vidare motsvarar den byn. Det gäller att se att det finns många runt ett barn. Vi satsar på samlingslokaler och föreningsliv. Förhoppningsvis kommer kommunerna också ha möjlighet att satsa på fritidsgårdarna och liknande. Det går inte att lägga allt ansvaret på föräldrarna.
Vi verkar missa en hel del unga som mår dåligt. Vi måste anstränga oss mer och våga närma oss de som är tysta. Det krävs mod och ork att engagera sig. Fler vuxna i skolan är kanske en lösning.

Du berättar att regeringen satsar på samlingslokaler och föreningsliv. Samtidigt stoppades en planerad satsning på 240 miljoner som skulle gå till utveckling av fritidsverksamheter och mötesplatser. Varför? Hoppas regeringen att kommunerna ska utveckla mötesplatser?
– Förstudien till satsningen konstaterade att flera aktörer vittnade om en projekttrötthet. De efterlyste andra former av utvecklingsstöd än traditionellt projektstöd. Många påpekade även vikten av att stärka lokala satsningar med goda möjligheter till långsiktig vidareutveckling av egen kraft. Nya modeller för bidragsgivning kan vara verktyg för att utveckla nya arbetssätt och verksamheter. Det kan vara ett sätt att motverka projekttröttheten inom området och alltför många kortsiktiga satsningar.
Vid tiden för budgetarbetet var det bara någon månad kvar innan Ungdomsstyrelsen skulle presentera sin rapport Fokus 06 – En analys av ungas kultur och fritid. Det kändes därför naturligt att invänta detta underlag innan en ny stor satsning sjösattes, framför allt med tanke på att satsningen med Förebyggande och främjande ungdomsarbete inom kultur- och fritidsområdet var i full gång. Dessutom fanns större behov på annat håll.

Enligt en regeringsrapport finns det ungefär 150 000 ekonomiskt utsatta barn i Sverige – hur ska deras situation förändras?
– Jag tror att de flesta fattiga barn bor tillsammans med en ensamstående mamma. Regeringen avser att komma med en handlingsplan för att underlätta för den gruppen. Sedan underlättas deras situation även av regeringens princip om att det ska löna sig att arbeta. Vi ska också se till att barn som bor hemma kan arbeta utan att det går ut över familjens ersättning från socialbidraget. Det är bättre att arbeta än att inte göra det. Men förutom de generella åtgärderna behövs det också konkreta förslag för gruppen ensamstående kvinnor.

Vad har du för visioner för unga och ungdomspolitiken i framtiden?
– Vi är långt ifrån färdiga än. Dessutom ska jag och mina kollegor åstadkomma visioner på många olika politikområden. Men om jag ska nämna något som det viktigaste så är det att minska utanförskapet och öka delaktigheten. Kring de målen får man se vad som kan göras.

Känner du dig ensam om ungdomsperspektivet i regeringen, att det faller mellan stolarna?
– Nej, det gör jag inte, jag har alla mina kollegor här. Men det är klart, jag är den som måste vara vaksam över ungdomsperspektivet när regeringen skriver propositioner. Unga påverkas av beslut som fattas på nästan alla andra departement. Det är viktigt att vara den samordnande kraften. Kombinationen av jämställdhets- och integrationsfrågor är centralt i arbetet för alla människors lika rätt, vilket är grunden för att minska utanförskapet. Framgångar på de områdena ger synergieffekter. Därför är det bra med mitt tvärsektoriella ansvar.

Text: Linnéa Falk
Foto: Christián Serrano

Ur Brus nr 1 2007