Mångfald
Homofobi vanligt i Baltikum och Polen
I Baltikum och Polen uttrycker sig religiösa företrädare, troende, medierna och politiker öppet homofobiskt. I Sverige har toleransen för homosexuella ökat men även här mår hbt-personer dåligt och hatbrotten ökar. För att förändra attityderna snabbare vill RFSL Ungdom starta ett internationellt nätverk med Baltikum och Polen.
– Idag är det Moskva Gay Pride – den första någonsin. Moskvas borgmästare har sagt att det kommer att bli massarresteringar, säger Maris Sergejenko från RFSL Ungdom. Företrädare för ortodoxa kristna, judar och muslimer har uppmanat folk till att döda homosexuella.
Ingen av de tjugofem ungdomarna från hbt-organisationer i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige höjer nämnvärt på ögonbrynen. För balterna och polackerna är homofobi i det närmaste vardag.
Ungdomarna har samlats i Litauens huvudstad Vilnius för att under en vecka delta i en projektutbildning och lära sig mer om organisationskunskap, hur man driver ett projekt och hur man ansöker om bidrag.
– I de baltiska länderna är hbt-organisationerna inte med i ländernas motsvarighet till svenska LSU och de kan inte få den här träningen genom dem, säger Maris Sergejenko som är initiativtagare till ungdomsutbytet.
Han är klädd i en svart t-shirt med texten Nobody knows I’m gay. Det är ovanligt öppet i detta sammanhang. I den litauiska hbt-föreningens lokaler där utbytet äger rum finns inte ens en skylt på dörren med organisationens namn. En tjej i gruppen vill inte vara med på bild även om Brus endast ges ut i Sverige. Hon är rädd att hennes familj eller andra personer skulle kunna se henne i detta sammanhang.
Själv har hon inte berättat för sin familj att hon jobbar med hbt-frågor utan säger att hon jobbar med jämlikhetsfrågor.
– Folk är rädda för att förlora jobbet eller att bli nedslagna på gatan, säger Maris.
När Virginia visar litauiska tidningsurklipp är det lätt att förstå varför folk inte vill vara med i medierna. Det är bilder av dansande och festande lättklädda bögar i skinntangas och lesbiska tjejer i bondageutstyrsel. Virginia översätter rubrikerna:
- ”Inte bara gay - de är pedofiler också!” ”Gatorna svämmar över av homosexuella!” och ”Såhär blir det på våra gator om partnerskap tillåts!”
– Bilderna är oftast inte ens från Litauen, säger hon. Det är svårt att slåss mot medierna.
Hon menar att balterna har en märklig inställning till yttrandefrihet. I och med att de levt under totalitarism under lång tid är de rädda att det kan bli så igen. Därför kan medierna uttrycka sig i princip hur de vill.
– Här kan också politiker och andra säga att de är homofober, det kan man inte i Sverige, säger Virginia. Här är det socialt utpekande att vara gay, i Sverige är det att ha en homofobisk attityd.
– Homofobin har också med religiösa attityder att göra, säger Maris. I Litauen är politiken och religionen tätt sammankopplade.
Liksom i Polen där situationen för homosexuella är värst:
– Cirka 90 procent är katoliker i Polen och 89 procent av dem tycker att homosexualitet är en sjukdom, säger estniskan Lisette Kampus som arbetar för en hbt-organisation i Polen. De som tycker annorlunda kan inte och vågar inte säga något.
Lisette berättar att rädslan bland hbt-personer är stor i Polen. De som är med i en hbt-organisation är rädda för att bli dödade. Själv var hon med i en parad för tolerans i Krakow tidigare i år.
– Jag tittade upp och himlen blev svart och det regnade stenar, berättar hon. Jag tänkte: Vad gör jag här? Men det gav mig också styrka, jag behövs verkligen här. De internationella gästerna var chockade men polackerna tyckte inte att det var så farligt – de är vana att bli attackerade.
– Polen har tagit en annan samhällsinriktning än Estland, säger Lisette. Det är mer religiöst och fanatiskt där medan det för oss i Estland var viktigt att komma ifrån det kommunistiska.
Det har gjort att i Estland är situationen för hbt-personer ungefär som i Sverige.
– Vi har alltid identifierat oss med Skandinavien och vill ha samma värderingar, fortsätter hon. I Estland är det okej att ”komma ut”. Och Socialministeriet ringde till vår organisation för att de hade en ny lag på gång och vi fick möjlighet att säga vad vi tyckte om den.
I Estland diskuterar man om man ska införa könsneutrala äktenskap. I Sverige pågår en utredning om samma sak. Här har toleransen för homosexualitet ökat betydligt på senare år.
– Det är ganska accepterat och tolerant i Sverige, säger Maris som själv kommer från Lettland och mötte sin pojkvän i Sverige. Men vi går inte hand i hand eller kysser varandra på gatan. Men jag kan säga till de flesta, till exempel när jag går till frisören, att jag är gay.
Och det faktum att många kändisar öppet gått ut med att de är homosexuella hjälper också till menar Maris. Kändisar som Jonas Gardell, Eva Dahlgren och Alcazar. I Baltikum och Polen finns det inga homosexuella kändisförebilder alls.
Men samtidigt ökar antalet anmälningar för hatbrott i Sverige enligt Säpo. År 2004 gjordes 614 anmälningar och det var en ökning med 117 procent jämfört med året innan. Hot, misshandel och ärekränkning är de vanligaste typerna av anmälningar.
Maris berättar att självmordsförsök är vanligare bland homosexuella ungdomar. Enligt olika studier i Sverige, Norge och USA är det mellan 1,5 och 7 gånger så hög risk för att homo- eller bisexuella ungdomar försöker ta sitt liv jämfört med för heterosexuella. Psykisk ohälsa som ångest och oro, är också vanligare bland homo- och bisexuella och transpersoner. Orsaken tros vara diskriminering skriver Statens folkhälsoinstitut i en rapport.
Och på internationell nivå vill han skapa ett nätverk med Baltikum och Polen:
– Jag vill få organisationerna till en högre nivå. Med ett nätverk kan vi ha reguljära möten kanske varannan månad och då är det lättare att stötta varandra och öka toleransen i snabbare takt.
– Samhället förändras snabbare nu på grund av att vi blivit med i EU, säger Virginia Prasmauskaite. Kanske når vi och stannar på en bättre nivå, men vårt samhälle kanske inte utvecklas helt till tolerans.
När jag kommit hem från Litauen hör jag på Ekot att Pridefestivalen i Moskva har stoppats och att cirka 100 personer arresterats av polisen. Motdemonstranter har attackerat paraden. Och jag tänker på Virginias ord då hon citerar Gandi:
- First they ignore us, then they fight us and then we win. Vi är på steg två nu.
Text och foto: Anette Persson
Ur Brus nr 3 2006
Ingen av de tjugofem ungdomarna från hbt-organisationer i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige höjer nämnvärt på ögonbrynen. För balterna och polackerna är homofobi i det närmaste vardag.
Ungdomarna har samlats i Litauens huvudstad Vilnius för att under en vecka delta i en projektutbildning och lära sig mer om organisationskunskap, hur man driver ett projekt och hur man ansöker om bidrag.
– I de baltiska länderna är hbt-organisationerna inte med i ländernas motsvarighet till svenska LSU och de kan inte få den här träningen genom dem, säger Maris Sergejenko som är initiativtagare till ungdomsutbytet.
Han är klädd i en svart t-shirt med texten Nobody knows I’m gay. Det är ovanligt öppet i detta sammanhang. I den litauiska hbt-föreningens lokaler där utbytet äger rum finns inte ens en skylt på dörren med organisationens namn. En tjej i gruppen vill inte vara med på bild även om Brus endast ges ut i Sverige. Hon är rädd att hennes familj eller andra personer skulle kunna se henne i detta sammanhang.
Rädd att förlora jobbt
– Ingen vill delta med namn och bild i tidningen, man vet aldrig vad medierna kan skriva här, säger Virginia Prasmauskaite som jobbar på Lithuanian gay league youth.Själv har hon inte berättat för sin familj att hon jobbar med hbt-frågor utan säger att hon jobbar med jämlikhetsfrågor.
– Folk är rädda för att förlora jobbet eller att bli nedslagna på gatan, säger Maris.
När Virginia visar litauiska tidningsurklipp är det lätt att förstå varför folk inte vill vara med i medierna. Det är bilder av dansande och festande lättklädda bögar i skinntangas och lesbiska tjejer i bondageutstyrsel. Virginia översätter rubrikerna:
- ”Inte bara gay - de är pedofiler också!” ”Gatorna svämmar över av homosexuella!” och ”Såhär blir det på våra gator om partnerskap tillåts!”
– Bilderna är oftast inte ens från Litauen, säger hon. Det är svårt att slåss mot medierna.
Hon menar att balterna har en märklig inställning till yttrandefrihet. I och med att de levt under totalitarism under lång tid är de rädda att det kan bli så igen. Därför kan medierna uttrycka sig i princip hur de vill.
– Här kan också politiker och andra säga att de är homofober, det kan man inte i Sverige, säger Virginia. Här är det socialt utpekande att vara gay, i Sverige är det att ha en homofobisk attityd.
– Homofobin har också med religiösa attityder att göra, säger Maris. I Litauen är politiken och religionen tätt sammankopplade.
Liksom i Polen där situationen för homosexuella är värst:
– Cirka 90 procent är katoliker i Polen och 89 procent av dem tycker att homosexualitet är en sjukdom, säger estniskan Lisette Kampus som arbetar för en hbt-organisation i Polen. De som tycker annorlunda kan inte och vågar inte säga något.
Homosexualitet var ett brott
Attityden att homosexualitet är en sjukdom lever kvar i många länder. Under sovjettiden var homosexualitet dessutom ett brott. Så var det även i Sverige fram till 1944. I de baltiska staterna avkriminaliserades homosexualitet först på 1980- eller 1990-talet. I Polen har det dock varit lagligt sedan 1934. I Sverige fanns homosexualitet med som sjukdom i Socialstyrelsens register fram till 1979.
– Jag tittade upp och himlen blev svart och det regnade stenar, berättar hon. Jag tänkte: Vad gör jag här? Men det gav mig också styrka, jag behövs verkligen här. De internationella gästerna var chockade men polackerna tyckte inte att det var så farligt – de är vana att bli attackerade.
Politiker homofoba
Enligt BBC har den polske premiärministen i ett uttalande sagt att homosexualitet är onormalt och Dagens Nyheter skriver att den polske presidenten Lech Kaczynski öppet har tagit avstånd från homosexualitet. Polen vill också förbjuda homosexuella att arbeta som läkare och lärare säger Maris.– Polen har tagit en annan samhällsinriktning än Estland, säger Lisette. Det är mer religiöst och fanatiskt där medan det för oss i Estland var viktigt att komma ifrån det kommunistiska.
Det har gjort att i Estland är situationen för hbt-personer ungefär som i Sverige.
– Vi har alltid identifierat oss med Skandinavien och vill ha samma värderingar, fortsätter hon. I Estland är det okej att ”komma ut”. Och Socialministeriet ringde till vår organisation för att de hade en ny lag på gång och vi fick möjlighet att säga vad vi tyckte om den.
I Estland diskuterar man om man ska införa könsneutrala äktenskap. I Sverige pågår en utredning om samma sak. Här har toleransen för homosexualitet ökat betydligt på senare år.
Toleransen har ökat i Sverige
I en enkätundersökning som gjorts i Sverige varje år sedan 1989 kan man se att toleransen hos unga tjejer i åldern 16-24 år har ökat från cirka 55 procent 1989 till 90 procent 2003. För killar i samma ålder har inställningen förändrats från cirka 30 procent toleranta till 60 procent. Men man kan se att yngre ungdomar är mer tveksamma än äldre ungdomar.– Det är ganska accepterat och tolerant i Sverige, säger Maris som själv kommer från Lettland och mötte sin pojkvän i Sverige. Men vi går inte hand i hand eller kysser varandra på gatan. Men jag kan säga till de flesta, till exempel när jag går till frisören, att jag är gay.
Och det faktum att många kändisar öppet gått ut med att de är homosexuella hjälper också till menar Maris. Kändisar som Jonas Gardell, Eva Dahlgren och Alcazar. I Baltikum och Polen finns det inga homosexuella kändisförebilder alls.
Men samtidigt ökar antalet anmälningar för hatbrott i Sverige enligt Säpo. År 2004 gjordes 614 anmälningar och det var en ökning med 117 procent jämfört med året innan. Hot, misshandel och ärekränkning är de vanligaste typerna av anmälningar.

Skapa nätverk
– På lokal nivå försöker RFSL Ungdom skapa mötesplatser där hbt-ungdomar kan träffas och prata och stötta varandra, säger Maris.Och på internationell nivå vill han skapa ett nätverk med Baltikum och Polen:
– Jag vill få organisationerna till en högre nivå. Med ett nätverk kan vi ha reguljära möten kanske varannan månad och då är det lättare att stötta varandra och öka toleransen i snabbare takt.
– Samhället förändras snabbare nu på grund av att vi blivit med i EU, säger Virginia Prasmauskaite. Kanske når vi och stannar på en bättre nivå, men vårt samhälle kanske inte utvecklas helt till tolerans.
När jag kommit hem från Litauen hör jag på Ekot att Pridefestivalen i Moskva har stoppats och att cirka 100 personer arresterats av polisen. Motdemonstranter har attackerat paraden. Och jag tänker på Virginias ord då hon citerar Gandi:
- First they ignore us, then they fight us and then we win. Vi är på steg två nu.
Text och foto: Anette Persson
Ur Brus nr 3 2006
Fakta:
- Efter utbildningsveckan ska ungdomarna i hbt-organisationerna driva lokala projekt: Litauen ska göra en tidning för tjejer om jämställdhet, Lettland ska ha seminarium för hbt-ungdomars föräldrar, Sverige ska genomföra projektet ”jag kräver.nu” om homofobisk litteratur i skolor och Polen och Estland kommer att genomföra ett projekt för att öka ett aktivt deltagande hos de egna medlemmar.

