Vi vet inte allt men vi kan göra mycket!

En forskare i USA analyserade alla finaler i amerikansk fotboll. Han menade att ungefär en tredjedel av dessa finaler avgjordes av slump, som att någon snubblade under ett avgörande skede i matchen.

Under Ungdomsstyrelsens konferensturné i våras har jag berättat om den utredning vi gjort om ungdomars inträde på arbetsmarknaden. En fråga som ständigt dykt upp är varför vi har så hög ungdomsarbetslöshet i Sverige idag. Mitt svar på den frågan har alltid inletts med något i stil med ”det finns nog inget enkelt svar på den frågan”, för att sedan redogöra för några möjliga förklaringar.

Mitt svar känns nog inte särskilt tillfredsställande för frågeställaren. För mig, som på olika sätt forskat om arbetsmarknaden i drygt tio år, känns det också otillfredsställande att inte kunna ge ett rakt svar på en till synes enkel fråga.

Jag brukar då tänka på vad en erfaren forskare sa till mig då jag under ett år forskade i USA. Han menade att vi, både som individer och forskare, ofta tenderar att begå två misstag när vi tittar på olika samhällsfenomen.

För det första menade han att vi ofta har benägenhet att underskatta slumpens betydelse. Han hade analyserat alla finaler i amerikansk fotboll, en idrott som är en av de taktiskt mest avancerade lagidrotterna i världen.

Han menade att ungefär en tredjedel av dessa finaler kan sägas ha avgjorts av ren slump, som till exempel att någon snubblade under ett avgörande skede i matchen. I analogi med detta får vi inte blunda för att det faktum att vissa ungdomar eller kommuner drabbas särskilt hårt av arbetslöshet skulle kunna bero på rent slumpmässiga faktorer.

För det andra menade han att vi tror att vi alltid kan hitta rationella förklaringar till olika samhällsfenomen. Han menade dock att vissa saker helt enkelt inte låter sig förklaras. Ibland kan det vara för att de är ett resultat av slumpen, men ofta kan det också vara så att orsakerna är så komplexa och invävda i varandra att vi inte kan bena ut vad som påverkar vad och på vilket sätt.

Är då slutsatsen att vi inte vet tillräckligt om ungdomsarbetslöshet för att kunna göra något åt den, eller att dess orsaker är slumpmässiga och därför inte går att påverka? Inte alls.

Även om vi kanske måste acceptera att vi aldrig kommer att få fullständig kunskap om arbetslöshetens orsaker, kanske beroende på slumpens betydelse, kanske beroende på att dess orsaker är såpass komplicerade, är min slutsats snarare att vi faktiskt vet tillräckligt för att göra väldigt mycket. Och genom att systematiskt utvärdera vad vi gör kommer vi att göra det allt bättre.

Ola Sjöberg
Utredare
Ungdomsstyrelsen

Ur Brus nr 2 2006