Vägen till jobb går via socialen

20 FEB 2006 | När arbetsförmedlingen går bet får socialförvaltningen rycka in. Projektet Ungdomsforum i Farsta i södra Stockholm hjälper ungdomar som behöver extra stöd för att ordna ett jobb.

- Man kan diskutera vilken myndighet som ska ansvara för unga med svårigheter på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har inte tid att satsa på de resurssvaga. Det finns en stor grupp som halkar ur systemet, säger Kate Karlsson, projektledare vid Ungdomsforum.

Många av dem som halkar ur har missat att sköta kontakten med arbetsförmedlingen och därmed blivit avregistrerade som arbetssökande.

Fler flickor än pojkar
På ett år har 180 ungdomar tillhört Ungdomsforum, för längre eller kortare tid. Antalet flickor är något högre än antalet pojkar. Vid en avstämning som gjordes i somras hade cirka hälften av ungdomarna en anställning. Ett tiotal studerade. Ett tjugotal var tillbaka – de hade misslyckats på jobbet eller praktikplatsen.

- De flesta kommer vidare, vårt arbete ger resultat. Men vissa har av olika skäl stora svårigheter. Ibland kan man bli jättearg på någon som gjort bort sig på en arbetsplats för att han eller hon inte förstår bättre, säger Kate Karlsson som tillsammans med Lillemor Lingvall-Brink driver projektet.

Det vanligaste sättet att komma till Ungdomsforum är att den unge har vänt sig till socialkontoret för att få försörjningsstöd. En annan möjlighet är att bli anvisad från arbetsförmedlingen.

- Arbetsförmedlingen vill ha ungdomar som kan matchas mot de jobb som finns. Vi kan lägga ned mer tid på var och en. Deras förutsättningarna är väldigt olika, en del mår dåligt och då får man börja där. Vi ser oss som personliga coacher mot jobb.

Konkurrens om jobben
Jobb och praktikplatser hittar Kate Karlsson och Lillemor Lingvall-Brink i arbetsförmedlingens platsbank, via bemanningsföretag och egna kontakter. Det gäller att vara kreativ, inför julhandeln tog de kontakt med butiker i stadsdelen.

- Vi försöker inte skönmåla utan berättar för arbetsgivaren som det är. Men det finns inte jättemånga jobb och vi slåss med alla andra, säger Kate Karlsson.

De tycker att det är lättare att samarbeta med privata arbetsgivare än med offentliga.
Varför har de svårt att förklara. ”Det bara är så”.

Via sms och telefon kommer ibland glädjande rapporter:
”Det går så bra på jobbet. De är jättenöjda med mig. Jag är så lycklig. Jag har fått en lägenhet också och flyttar snart.”

Släpper dem inte
På Arbetsförmedlingen i Farsta ansvarar tre handläggare för 450 ungdomar.

- Vi får 30 nya varje vecka. Vissa behöver mer handpåläggning än andra. Det kan handla om sociala problem och den kompetensen har inte vi, säger Monica Lindberg, chef för arbetsförmedlingen i Farsta.

Arbetsförmedlingen har avtal med socialförvaltningen om 20 årsplatser.

- De vi anvisar till Ungdomsforum får en daglig aktivitetet. Men vi släpper dem inte, till oss ska de komma en gång i veckan. Ungdomarna behöver stöd av båda myndigheterna för att komma igång. Det är ett bra och nödvändigt samarbete, framhåller Monica Lindberg.

Text & foto: Lennart Nylund

Ur Brus nr 1 2006