Ungdomstid
Begränsningen var en välsignelse
I dag är det så styrt av pengar och makt och det står oss upp i halsen. De unga kanske är starka nog att göra en omvärdering så att pendeln slår om.
Namn: Elsie Johansson
Yrke: Författare
Född: 1931
Vad innebar det för dig att gå från barn till ungdomstid?
– I mitt fall är det svårt att svara. Jag var så tidigt mogen. Jag var ett mycket försigkommet barn.
Elsie Johansson ser ingen egentlig skillnad mellan barndomen och ungdomstiden.
– Mitt sinne och iakttagande fanns med från barndomen. Det var mest kroppens förändring. Det var ju omvälvande förstås. Som barn känner man ju inte sin kropp. Man bara är. Man springer och leker.
Tror du att livet för dagens unga skiljer sig från när du var ung?
– Ja, det tror jag. Jag har stor medömkan med dem som är unga idag. Kraven är större och det är en mycket hårdare press. Vi måste ta till oss så mycket som sköljer över oss från hela jorden. Jag är född 1931 och det var begränsande. Det kan tyckas negativt men jag har i en beskrivning av mig själv använt ordet begränsningens välsignelse. Så är det inte för dagens ungdomar. Det ställs så stora krav på dem.
Elsie Johansson är medveten om att det kan tolkas som att det var bättre förr.
– I viss mån stämmer det. Fast förutsättningarna möjligheterna för de som har och ges möjligheter är större i dag.
Hon säger att ungdomarna har vidare perspektiv och ett större område att röra sig i.
– Men många har inte den möjligheten att hitta sig själva och ett arbete. Alla får vägledning och så vidare. Men vad tjänar det till om man inte får arbete? Vi var inte lika besvikna som ungdomar är i dag.
Vilka utmaningar tror du nästa generation unga kommer att brottas med?
– Det är omöjligt att sia om det. Med den utvecklingen som vi har nu får dom det tufft. Vad man kan tänka sig är att pendeln slår tillbaka i samhället och arbetslivet. I dag är det så styrt av pengar och makt och det står oss upp i halsen. De unga kanske är starka nog att göra en omvärdering så att pendeln slår om.
Intervju: Emma Welander
Foto: Bengt af Geijerstam
Ur Brus nr 4 2005
Yrke: Författare
Född: 1931
Vad innebar det för dig att gå från barn till ungdomstid?
– I mitt fall är det svårt att svara. Jag var så tidigt mogen. Jag var ett mycket försigkommet barn.
Elsie Johansson ser ingen egentlig skillnad mellan barndomen och ungdomstiden.
– Mitt sinne och iakttagande fanns med från barndomen. Det var mest kroppens förändring. Det var ju omvälvande förstås. Som barn känner man ju inte sin kropp. Man bara är. Man springer och leker.
Tror du att livet för dagens unga skiljer sig från när du var ung?
– Ja, det tror jag. Jag har stor medömkan med dem som är unga idag. Kraven är större och det är en mycket hårdare press. Vi måste ta till oss så mycket som sköljer över oss från hela jorden. Jag är född 1931 och det var begränsande. Det kan tyckas negativt men jag har i en beskrivning av mig själv använt ordet begränsningens välsignelse. Så är det inte för dagens ungdomar. Det ställs så stora krav på dem.
Elsie Johansson är medveten om att det kan tolkas som att det var bättre förr.
– I viss mån stämmer det. Fast förutsättningarna möjligheterna för de som har och ges möjligheter är större i dag.
Hon säger att ungdomarna har vidare perspektiv och ett större område att röra sig i.
– Men många har inte den möjligheten att hitta sig själva och ett arbete. Alla får vägledning och så vidare. Men vad tjänar det till om man inte får arbete? Vi var inte lika besvikna som ungdomar är i dag.
Vilka utmaningar tror du nästa generation unga kommer att brottas med?
– Det är omöjligt att sia om det. Med den utvecklingen som vi har nu får dom det tufft. Vad man kan tänka sig är att pendeln slår tillbaka i samhället och arbetslivet. I dag är det så styrt av pengar och makt och det står oss upp i halsen. De unga kanske är starka nog att göra en omvärdering så att pendeln slår om.
Intervju: Emma Welander
Foto: Bengt af Geijerstam
Ur Brus nr 4 2005
Elsie Johansson har bland annat skrivit trilogin om Nancy som växer upp i 1930- och 1940-talets Fattigsverige. Romanfiguren är dotter till Tå Pelle som är torpare och sågverksarbetare.

