Öppna för alla?

Det är inte sexigt att jobba för jämlikhet, eller för den delen med jämställdhet. Förändring innebär slit.

Om du frågar någon av Sveriges ungdomsorganisationer hur de verkar för statens mål att främja jämlikhet i föreningslivet blir det vanligaste svaret: ”vi är öppna för alla”.

En positiv tolkning är att organisationen är tillgänglig, demokratisk och fördomsfri. En pessimistisk förklaring kan vara att de som har makt att förändra inte alltid ser att det åligger dem att handla.

Samt att det råder okunskap om att det finns diskriminering även i föreningslivet för unga.

Utvecklingen inom föreningslivet kännetecknas snarare av fler etniskt baserade organisationer än av större mångfald inom de redan etablerade. Enligt utredningen Sverige inifrån – Röster om etnisk diskriminering (SOU 2005:69) finns det ett glapp mellan vad svenska ungdomar med invandrarbakgrund vill med sina liv och vilka som faktiskt, enligt SCB, är med i föreningslivet. Även arbetarklassens barn lyser med sin frånvaro.

Unga i de stora städernas förorter och i glesbygden vill påverka och vara delaktiga. Föreningarna säger att det finns plats. Men de tu möts inte. Liknelsen, där tre elever säger till sin lärare: Hon fick ju vara med - när kamraten står och gråter - är inte långt borta.

Inte ens var tredje förening arbetar för att rekrytera nya medlemmar från socialt prioriterade bostadsområden, trots att de ”vackra” målen funnits sedan 1994 och trots att stat och kommun pytsar ut en massa stålar för att bidra till ett jämlikare föreningsliv.

Det är inte sexigt att jobba för jämlikhet, eller för den delen med jämställdhet. Förändring innebär slit. Den förening som vill bredda sin medlemsbas måste kavla upp ärmarna och börja ifrågasätta, kartlägga, sätta upp mål, genomföra, utvärdera och sätta upp nya mål. Det blir inga förstasidesnyheter av det arbetet, men det ger resultat.

Den dag ungdomsorganisationerna tar uppgiften att verka mot diskriminering på allvar kan staten börja tolka meningen ”vi är öppna för alla” positivt. Inte förr.

Karen Austin
Handläggare
Ungdomsstyrelsen

Foto: Christian Serrano
Ur Brus nr 4 2005