Utslagningen är en myt

19 DEC 2005 | Utslagningen av unga inom idrotten är en myt.
- Ungdomar slutar med föreningsidrott för att de får andra intressen. Inte för att de inte får vara med, säger fritidsforskaren Mats Trondman.

När de unga i Ungdomsstyrelsens undersökning fått förklara varför de lämnat föreningsidrotten är ”ändrade intressen” och tidsbrist de helt dominerande svaren. Få förklarar sitt avhopp med att de inte haft råd, rädsla för skador, press från föräldrar och ledare eller med att de inte varit tillräckligt duktiga.

Dessutom uppger många som slutat att de gärna vill återvända till föreningsidrotten.

- De vill idrotta för att det är roligt, men inte lägga ned så mycket tid. Om denna efterfrågan ska mötas måste föreningsidrotten hitta nya former, säger Mats Trondman.

Hög status
En annan utbredd föreställning är att den så kallade spontanidrotten (utanför föreningslivet) är död.

- Det stämmer inte heller. Nio av tio säger sig idrotta på egen hand.

Att vara duktig i idrott ger hög status bland ungdomar. Det enda som värderas högre är att ha många vänner.

Sex av tio ungdomar ser idrott som en viktig del av livet. Ännu fler (86 procent) har någon gång varit med i en idrottsförening. Två av tre började före åtta års ålder. Tre av fyra var aktiva i minst fem år.

- Jag slås av hur omfattande verksamheten är. Att så många börjar så tidigt och att de håller på så länge, säger utredaren Nils-Olof Zethrin vid Ungdomsstyrelsen..

Fotboll är den helt dominerande föreningsidrotten. Men även ridning, innebandy och gymnastik lockar många utövare.

Ganska lika
Allmänt sett är könsskillnaderna inte så stora. Pojkar och flickor lägger ned ungefär lika mycket tid på sin sport och är aktiva ungefär lika länge. Flickor börjar dock träna och tävla senare än pojkar. Flickor är vidare i högre grad inriktade på att ha kul än på att nå elitnivå.

Idrottsintresset går i arv. Ungdomar som idrottar mycket har ofta föräldrar som idrottat eller varit tränare. Var femte ungdomsidrottare säger sig vilja bli ledare, men få av dem har tillfrågats.

Lagidrotter leds i hög grad av män. Könsfördelningen är jämnare inom individuella idrotter. Ridning, gymnastik, simning, basket och handboll har flest kvinnliga ledare.

Text: Lennart Nylund
Foto: Bildbyrån
Ur Brus nr 4 2005