Peter Tillberg: "Är du lönsam lille vän?" (1972) Moderna Museet. © Peter Tillberg/BUS 2005

Vägen till jobb börjar i skolan

Att lyckas i skolan är den faktor som har störst betydelse för hur ungdomar klarar att skaffa sig ett jobb. Det framgår av Ungdomsstyrelsens undersökning om ungas väg till egen försörjning.

Ungdomar som har intervjuats i undersökningen ger en tydlig bild av hur viktig skolan är för att komma vidare i livet. Att hamna snett i skolan sätter djupa spår.

- De som upplever att de inte fått tillräckligt stöd lever länge med det, säger Susanne Zander, som lett undersökningen.

Ungdomarnas prestationer i grundskolan avgör vilka möjligheter de har att välja gymnasieprogram. Vad de sedan presterar i gymnasiet är ofta avgörande för deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Men var femte gymnasieelev lyckas inte fullfölja sitt program.

- Ett sätt att minska avhoppen vore att göra gymnasieskolan obligatorisk. Då skulle kommunerna tvingas satsa på att hjälpa svaga elever, säger Susanne Zander.

Var du bor avgör
Trots skolans betydelse för de ungas framtid kan förhållandena skilja sig avsevärt, beroende på var man bor. Kommunernas ekonomi och prioriteringar avgör.

Det påpekas ofta att kopplingen mellan utbildning och arbetsliv behöver stärkas. Grundskolan har dock ingen skyldighet att ordna praktisk arbetslivsorientering (prao). Och en yrkesvägledare i grundskolan eller på gymnasiet kan ensam ha ansvar för att hjälpa 500-600 elever.

- Det är förstås orimligt många. Beträffande prao finns ju möjligheten att göra den obligatorisk igen. Så var det tidigare, innan skolan kommunaliserades, säger Susanne Zander.

Elever på yrkesförberedande gymnasieprogram har rätt till arbetsplatsförlagd utbildning (APU). En väl fungerande APU anses ha stor betydelse för ungas möjligheter att få reguljära jobb. Men ingen vet i dag om APU fungerar bra eller dåligt. Skolverkets senaste utvärdering gjordes 1998. Då visade det sig att bara 60 procent av eleverna fick APU i rätt omfattning och att de lokala variationerna var stora.

- En ny uppföljning borde göra snarast, framhåller Susanne Zander.

Mindre resurser
Antalet elever i grundsärskolan har ökat med cirka 30 procent under 2000-talet. Det anses bland annat bero på att den ordinarie skolan fått mindre resurser att ta hand om elever som behöver extra stöd. Men även här saknas ordentlig uppföljning av hur det senare går för eleverna. Det lilla man vet tyder på att många hamnar i arbetslöshet och så småningom förtidspension.

Ungdomsstyrelsen har funnit att många av de åtgärder och det stöd som skola, kommuner och arbetsförmedlingar kan erbjuda försvårar, snarare än underlättar, ungas etablering på arbetsmarknaden.

Av de cirka 80 procent som fullföljer gymnasiet fortsätter knappt hälften till universitet eller högskola. Under gymnasietiden bodde man hemma, nu förväntas man leva på studielån och kanske ett deltidsjobb.

Bidragssystemet är dock dåligt samordnat och motverkar i vissa fall sitt syfte.

- Det förutsätter en linjär utveckling, där ungdomar först pluggar, sen skaffar jobb och därefter bostad och familj. Men verkligheten ser inte ut på det viset. Etableringsprocessen har blivit alltmer utdragen och unga varvar arbete med studier, säger Susanne Zander.

Motstridiga regler
Den som arbetar och studerar samtidigt riskerar dock att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst. Dessutom har studiemedlen släpat efter jämfört med den allmänna prisutvecklingen.

I vissa kommuner kan ungdomar som beviljats studiemedel inte få försörjningsstöd (socialhjälp). Studenter som kvalificerat sig för a-kassa kan inte stämpla vid arbetslöshet mellan terminerna eftersom karenstiden är 90 dagar.

Familjer med försörjningsstöd, där en ungdom feriearbetar, riskerar minskat stöd. Reglerna tillämpas olika från en kommun till en annan.

Den som söker studiestöd eller bostadsbidrag måste uppskatta sina inkomster i förväg. En missbedömning kan leda till krav på återbetalning.

- Ett märkligt system. Man borde få stöd när det behövs. Man ska också kunna arbeta utan att straffas för det, säger Susanne Zander.

Delat ansvar
De ungdomar som inte fortsätter att plugga efter gymnasiet möter andra svårigheter. De som inte lyckas hitta ett jobb själva bollas mellan kommunen och arbetsförmedlingen. Vanligen har kommunen ansvar för ungdomar upp till 20 år, men det är statliga arbetsförmedlingen som betalar. För ungdomar över 20 har arbetsförmedlingen hela ansvaret.

Samarbetet gnisslar dock på många håll. Kommunerna upplever att de åtgärder som arbetsförmedlingen erbjuder är kortsiktiga, konjunkturbetonade och saknar tydliga mål.

- Resultatet har blivit att en del kommuner utformat sin egen arbetsmarknadspolitik. Det är bättre med en rejäl åtgärd än flera små, säger Susanne Zander.

Text: Lennart Nylund

Ur Brus nr 4 2005