De bytte Sahara mot Sibirien

14 DEC 2005 | De kom från Alexandria, Egypten med sju miljoner invånare till Ånäset i Västerbotten med 700. De kom från sol och värme till mörker och kyla. Det blev en chock. Men de vande sig och lärde sig trivas. De känner sig kluvna inför hemresan.

Haythem och Gendy är 23 år. Haythem är socialarbetere och Gendy läser företagsekonomi. I Alexandria arbetar de ideellt för en organisation som hjälper unga med funktionshinder. De nappade på ett erbjudande att bli volontärer i Sverige.

- Vi ville resa och var nyfikna på andra kulturer, berättar Haythem.

De anlände dagen före julafton i fjol. Byn höll på att stänga för helgen.

Haythem och Gendy visste att de skulle hamna i en liten ort. De hade med sig varma kläder. Men det kan vara svårt att i förväg tänka sig något som man aldrig har upplevt.

- I Alexandria är det ständigt liv och rörelse, det finns massor att göra dygnet runt. I Ånäset var det ödsligt, kallt, mörkt och snö överallt. Människorna och livet här är totalt annorlunda, säger Gendy.

Lappsjuka
De unga männen greps av lappsjuka. De hade föreställt sig det svenska julfirandet som en slags karneval, med festglada människor på gatorna.

Men var fanns festen? Kanske i Umeå, drygt sju mil söderut. Sista bussen hade gått. De tog en taxi för 700 kronor.

- Men det var lika dött där.

Någon returbuss fanns inte heller. Haythem och Gendy tillbringade en kall natt i Umeå i väntan på första bussen följande dag.

Som tur var fanns flera volontärer i Ånäset, bland dem tre italienska flickor.

- Vi hade roligt och lekte i snön. Men efter en månad reste de hem. Då blev det verkligen tufft och vi ville också åka hem, berättar Gendy.

Blyga svenskar
Det fanns annat som tog tid att vänja sig vid. Svenskars blyghet, till exempel. Men Haythem och Gendy märkte att det gick lättare att bryta isen om de själva tog kontakt.

När det nu fanns någon människa inom synhåll. Haythem och Gendy har roat sig med att räkna.

- En dag såg vi fem personer som gick på vägen. Det var en sensation.

Haythem och Gendy har arbetat i byns ungdomsgård. Så småningom blev tillvaron ljusare.

- Vi lärde känna ungdomarna och de lärde känna oss. Efter ett tag kändes det bra, vi har kommit varandra nära och nu är det lite svårt att ge sig av, säger Haythem.

Fotbollsstjärna
De fick lära sig åka skidor. Och när våren till slut kom började Haythem spela fotboll med det lokala division V-laget. Haythem blev lite av stjärna, trots att han tidigare spelat mest på skoj.

Haythem och Gendy är muslimer. Några gånger har de besökt moskén i Umeå. I samma stad finns en arabisk matbutik där de gjort inköp.

De har förvånats över svenska ungdomars svala relation till sina föräldrar. I Egypten är familjebanden starka.

- Våra föräldrar är viktiga, de har gjort så mycket för oss. Ingen bryr sig lika mycket som de. Vi vet allt om varann, säger Gendy.

De båda volontärerna kände inte varandra innan de reste till Sverige. Men att komma hit helt ensam hade varit en mardröm, anser de.

Nu längtar de efter att få träffa sina föräldrar, syskon och vänner. Men de har blandade känslor inför uppbrottet.

- Det är svårt att lämna det vi uppnått. Vi har fått erfarenheter för livet genom att lära oss förstå den andra sidan av myntet, säger Gendy.

Projektledaren Tori Carlsson i Ånäset har varit volontärernas kontaktperson.

- Alla som haft något att göra med Haythem och Gendy kommer att sakna dem. Med tanke på kulturskillnaden kunde krockarna ha varit både fler och större, säger hon.

Text och foto: Lennart Nylund

Ur Brus nr 4 2005