Unga förlorare när välfärden växer

19 OKT 2005 | Vuxna och äldre får det allt bättre medan ungas levnadsförhållanden stagnerar eller försämras. Generationsklyftan har ökat, visar SCB:s rapport Ungdomars etablering.

SCB har under 30 år följt välfärdsutvecklingen i olika åldersgrupper. Av statistiken kan utläsas att 20 – 34-åringar under denna period halkat efter, samtidigt som äldre generationer höjt sin standard i de flesta avseenden.

”Generationskontraktet fungerar inte längre”, skriver professor Joachim Vogel och Lars Häll, SCB, på onsdagens DN Debatt.

Det informella kontraktet mellan generationerna går ut på att såväl ung som gammal ska garanteras ett gott liv. Detta sker genom omfördelning av välfärd – den som är ung ska kunna räkna med stöd innan han eller hon kan försörja sig själv och den som gjort sitt i arbetslivet ska kunna fortsätta leva drägligt.

Slagsida
Men enligt SCB:s undersökning har välfärdsutvecklingen drabbats av kraftig slagsida. De äldre får det allt bättre och de yngre hänger inte med.

SCB anger en rad förklaringar. En är att kraven på utbildning har ökat. Det tar längre tid att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed bli självförsörjande.

Under den ekonomiska krisen på 90-talet försvann mer än vart tionde jobb. Det blev tufft för den ungdomsgeneration som då var redo för arbetsmarknaden. 1993 ökade arbetslösheten bland unga män från 3 till 22 procent. Resultatet blev sänkt levnadsstandard för gruppen som helhet. Den återhämtning som skett under 2000-talet har bara kommit halvvägs.

Jämfört med för tio år sedan har alla åldersgrupper ökat sina arbetsinkomster. Den medelålders generationen (45+) har dock fått mer av kakan. Klyftan till de yngre har vidgats markant. Detsamma gäller den disponibla inkomsten, det belopp som finns kvar att leva på efter skatt och bidrag.

Ökad fattigdom
Andelen fattiga unga (med inkomster under socialbidragsnormen) är betydligt högre än andelen fattiga i medelåldern. Även akuta problem med hushållsekonomin är betydligt vanligare bland unga. Bland medelålders har samtidigt gruppen välbärgade växt dramatiskt.

Fler exempel: Andelen pensionärer med låg levnadsstandard har halverats sedan 80-talet. Bland unga har motsvarande andel ökat. Semesterresande och bilinnehav har ökat kraftigt bland äldre, men minskat bland unga vuxna.

Ungas boendestandard har sjunkit. Nyproduktionen av lägenheter inriktas alltmer på välbärgade äldre och omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter gör det svårare att skaffa en första egen bostad.

På området hälsa har avståndet mellan generationerna krympt. Orsaken är främst att unga är sjukare och mår sämre än tidigare. Ungdomar oroar sig alltmer för att bli utsatta för våld, för sin ekonomi och för risken att bli arbetslös.

Förgubbning
Även politiken tas över av den äldre generationen. Bland unga män har andelen partimedlemmar minskat med tre fjärdedelar sedan 80-talet. Enligt Vogel och Häll är den politiska återväxten i gungning - förgubbningen är markant.

SCB ser dystert på framtiden. ”Vägen är utstakad mot en fortsatt omfördelning av välfärden uppåt i åldrarna”, skriver Vogel och Häll.

Sammanfattning: Lennart Nylund