Motala sätter unga i arbete

18 OKT 2005 | Från första juli är kommunerna skyldiga att ta reda på vad deras ungdomar, som gått ut grundskolan men inte fyllt 20 år, har för sig. Syftet är att fånga upp unga som hoppat av gymnasiet och erbjuda dem lämplig sysselsättning.

I Motala efterlevdes den nya lagen redan innan den kom. I våras inleddes projektet »Ung resurs« för att hjälpa unga till jobb eller fortsatta studier. Efter två veckor på kommunens lärcenter har nästan alla skaffat sig åtminstone en praktikplats.

– De flesta har egentligen en drivkraft som det gäller att hitta. Det behövs rätt lite för att få igång dem, säger Anne-Lie Liljedahl, föreståndare för Ekenäs Lärcenter.

I augusti var nära 60 000 av landets 18–24-åringar registrerade som öppet arbetslösa, enligt AMS. Drygt 500 av dessa fanns i Motala, vilket innebar att andelen arbetslösa ungdomar var 15,7 procent – dubbelt så högt som riksgenomsnittet.

Unga utanför
Motala är en anrik industristad som många förknippar med teveapparater från Luxor, spisar från Elektrolux och järnvägslok från Motala Verkstad. I dag är verkligheten en annan – kommunen och landstinget är de största arbetsgivarna.

För något år sedan beslutade Arbetsförmedlingen i Motala att inte ta sig an ungdomar under 20 år som inte fullföljt gymnasiet. Antalet unga med försörjningsstöd ökade.

På senhösten 2003 presenterades den statliga utredningen »Unga utanför«. Här avslöjades att uppåt 30 000 16–24-åringar varken jobbade eller studerade. De gjorde ingenting.

– Det blev startskottet för att ta reda på hur det såg ut hos oss. Vi skrev till politikerna om vad det betyder att ungdomar är passiva: Varje dag utan arbete är bortkastad. Till slut blir arbete något som stör deras vardag, säger Anne-Lie Liljedahl.

Kommunens politiska majoritet lät sig övertygas och beviljade två miljoner kronor på ett år. För pengarna deltidsanställdes två socialsekreterare och två gymnasielärare. I det arbetslag som möter ungdomarna ingår dessutom två kommunala arbetsmarknadshandläggare.

– Effekten av att arbeta på det här sättet blir mycket större än om varje yrkesgrupp skulle jobba för sig. Vi får tillgång till varandras nätverk, säger Anne-Lie Liljedahl.

– Tidigare har man inte sett till att systemen taggar in i varann. Det har varit djupa vallgravar mellan myndigheterna. Man har ett gott uppsåt, gör det man själv ska göra och ser till sitt eget bord. Men det är uppenbart att det inte fungerar. Ett samlande grepp har saknats, man skickar ungdomarna mellan sig.

För Motalas del har projektet »Ung Resurs« ändrat på detta. I tvåveckorsperioder sedan april har femton ungdomar åt gången fått individuell hjälp att ta tag i sin situation. När detta skrivs, i slutet av september, har 170 ungdomar slussats vidare till praktik, lärlingsplats eller studier.

– Många kommer hit helt utan meriter. Men efter en praktik har man åtminstone ett papper att visa upp, säger Imre Hornok, arbetsmarknadshandläggare.

Söker praktik
Under de två veckorna på Ekenäs får ungdomarna lära sig mer om de myndigheter de kommer i kontakt med och deras ansvarsområden. De får skriva sitt CV, göra studiebesök vid företag, träffa arbetsgivare och fackförening. De får skriva in sig på Arbetsförmedlingen, erbjuds studievägledning och de söker praktikplats.

– Kommunen har ett ansvar för dessa ungdomar. Vi jobbar tills någon annan tar över. Varje ungdom prövas på den nivå han eller hon befinner sig. Vi hittar något åt nästan alla, säger Anne-Lie Liljedahl.

En förutsättning för projektets framgång är att socialnämnden kopplat ett aktivitetskrav till försörjningsstödet.

– Många unga tycker det är pest med villkorade bidrag, men det lättar när de kommit hit. Ingen vill gå hem och sätta sig igen.

Skolan förser projektet med listor på ungdomar som hoppat av gymnasiet. En del namn kommer via socialförvaltningen. Det händer också att bekymrade föräldrar tar kontakt.

Bra resultat
Efter bara några månader har projektgruppen nästan total kunskap om sin målgrupp.

– I kommunen finns till exempel ungefär 600 ungdomar födda 1989. Av dem som inte fullgjort gymnasiet vet vi vad alla utom två gör, berättar Lena Kalmelid, gymnasielärare knuten till »Ung Resurs«.

Trots de goda resultaten är det inte säkert att projektet förlängs. När beslutet klubbades i kommunen ville oppositionen istället lägga mer pengar på skolan.

– Många kommer nu att inse hur illa det var ställt för ungdomarna. Vi har ett stort ansvar att lämna ifrån oss något hållbart. Den största ekonomiska tillväxten är att få så många unga som möjligt i jobb, säger Anne-Lie Liljedahl.

Text och foto: Lennart Nylund

Ur Brus Nr 3 2005