Arkiv
Ungdomsbrottsligheten ökar inte
28 SEP 2005 | Ungdomar begår inte mer brott nu än på 1990-talet. I början på 2000-talet minskade brottsligheten. Forskningen visar en mycket mer komplex bild än den vi matas med av medierna.
I en artikel i tidningen Framtider väljer forskaren Felipe Estrada att jämföra kriminalstatistiken med fyra andra källor.
I SCB:s välfärdsundersökningar tillfrågas människor om de utsatts för våld eller hot de senaste året. Enligt offerundersökningarna har det inte skett någon kraftig ökning av våldsbrotten.
Självdeklarationsundersökningar bland skolungdomar visar inte heller att de är mer utsatta för våld.
Antalet skador i den slutna sjukvården skrivs in i patientregistret. Antalet vårdtillfällen som är orsakade av våld har inte ökat mellan 1974 och 2002.
Det dödliga våldet har inte heller ökat i dödsorsaksstatistiken under de senaste decennierna.
Mer oroväckande är att brottsligheten är olika fördelad på kön, klass och etnisk tillhörighet.
En större andel ungdomar med föräldrar som är arbetare rapporterar att de själva begått brott jämfört med jämnåriga som har föräldrar som är högutbildade tjänstemän.
Forskningen avlivar myten om att brottslighet har med ursprung att göra. Brottslingar med utländsk bakgrund är överrepresenterade i statistiken. I studier där forskare tar hänsyn till individuella och strukturella skillnader i levnadsförhållanden mellan olika etniska grupper försvinner i stort sätt skillnaderna. Nyare forskning tyder på att en del av överrepresentationen beror på diskriminering av polisen och rättsväsende.
Fosterbarn som har mycket kontakt med sociala myndigheter i tidig ålder är i riskzonen.
Brottsligheten är alltså mer koncentrerad till människor som redan är socialt och ekonomiskt utsatta. De råkar också ut för fler våldsbrott.
Sammanfattning: Emma Welander
