Korttidsvolontär kick för unga

– Ungdomarna får perspektiv på sina liv och inser att det inte behöver se ut som det gör. Det kan räcka för att påbörja en förändring, säger Emmy Bornemark, handläggare på Ungdomsstyrelsen.

Möjligheten att sända iväg korttidsvolontärer med stöd av EU-programmet Ungdom har funnits i flera år, men har inte använts särskilt flitigt. Tolv till femton ungdomar per år har åkt.

Men nu ökar antalet korttidsvolontärer. Hittills i år har redan tolv ansökningar landat hos Ungdomsstyrelsen.

– Några kommuner har upptäckt att det är ett bra verktyg för ungdomar som är
långtidsarbetslösa eller har sociala problem. Vi jobbar på att nå fler kommuner, säger Emmy Bornemark.

Korttidsvolontärtjänsten är tänkt för ungdomar med ”begränsade möjligheter”. Det kan handla om funktionshinder av olika slag men även om att killen eller tjejen helt enkelt aldrig fått möjlighet att göra en utlandsresa. En volontärperiod varar minst tre veckor men högst sex månader.

Minne för livet
I Kristinehamn har Sara Swahn och Thomas Blixt just återvänt efter fyra veckor som volontär i England. De har levt tillsammans med andra ungdomar från ett tiotal länder i ett äventyrsläger. De har deltagit i spännande övningar och fått jobba praktiskt – bland annat med att fläta stängsel av grenar och kvistar.

Båda är helnöjda.

– Det roligaste jag varit med om, säger Sara.

– Ett minne för livet, säger Thomas.

De är överens om att det bästa med vistelsen är alla nya kompisar. Efter hemkomsten har de skickat mängder av sms och mejl över hela Europa.

Sara tycker att hon blivit bättre på lagarbete, fått stärkt självförtroende och vuxit som person.

– Jag är extremt höjdrädd men vågade hoppa från ett högt träd. Jag var säkrad med klättrarlinor, men ändå. När jag klarade det kan jag också klara andra saker.

Thomas tycker att han lärt sig respektera andra människor på ett sätt som skulle vara svårare hemma.

– Jag kunde förstå de polska ungdomarna när de sörjde påven.

På lägret fanns dessutom utvecklingsstörda och gravt synskadade deltagare. Thomas berättar att han tidigare ibland känt obehag när han mött funktionshindrade människor, men att han inte gör det längre.

– Jag blev supertajt med en synskadad kille.

Kärv arbetsmarknad
Sara går sista året i gymnasiet. I sommar ska hon jobba på ett äldreboende. I höst kanske hon blir volontär igen. Sara och Thomas blev uppskattade i England och är redan erbjudna att komma tillbaka.

Sara ska i så fall arbeta som ledsagare, Thomas ska laga symaskiner. Sara kan tänka sig att nappa, men Thomas är tveksam. För honom är problemet att vara hemifrån i närmare ett år.

– Jag vill nog inte vara borta så länge.

Thomas är snowboardinstruktör. Ingen idealisk utbildning i Kristinehamn förstås, som dessutom har en kärv arbetsmarknad, särskilt för ungdomar.

Åsa Askerskär är ungdomssamordnare i Kristinehamn sedan i höstas. Hon har hittills sänt ut fem korttidsvolontärer. Sjutton ungdomar har anmält att de vill resa.

– Alla är inte hjälpta av tre veckor utomlands. Vore det så skulle vi inte behöva några andra åtgärder. Men för ungdomar som går det individuella gymnasieprogrammet är det klockrent. De fixar inte skolan och det måste till alternativ. Plötsligt kan en unge fatta att det är nödvändigt att plugga för att bli bättre på engelska.

Text & foto: Lennart Nylund
Ur Brus Nr 2 2005