Motvilligt väntade jag vid vägrenen

Det var en sak ledarna missade. Deras bild av idrott var att man skulle träna för att tävla – och för att vinna.

Jag tror att jag har hållit på med alla sporter. Åtminstone känns det så. I den lilla ort i Hälsingland där jag växte upp dominerade sporten totalt. I tonåren höll jag på med badminton, fotboll, judo, bandy, softboll, jazzdans, basket och ridning. Sedan hängde man förstås i slalombacken på helgerna.

Men det som dominerade under många år var friidrotten. I första klass var det näst intill
kollektivanslutning till friidrottsklubben. Samtliga i min klass gick på en prova-på-kväll, och de flesta fortsatte. När vi kom upp i högstadiet var det de väldigt duktiga och de väldigt plikttrogna som var kvar. Jag tillhörde den senare kategorin.

All denna föreningsidrott bars upp av hängivna ledare och föräldrar. Många timmars ideellt arbete lades ner på att vi ungdomar skulle få idrotta.

Men det var en sak ledarna missade. Deras bild av idrott var att man skulle träna för att tävla – och för att vinna. De ville väl. Men för min del, och för ett antal av de andra som så småningom lade av, så var det inte tävlandet som var drivkraften. Jag gillade att träna, men för övrigt ville jag mest göra något kul med kompisarna.

Hur många gånger ringde inte telefonen när det började närma sig helg och en ihärdig tränare undrade om man inte skulle med på den och den tävlingen. Det behövdes någon till stafetten. Jag ville slingra mig undan och fråga föräldrarna om det inte var så att vi skulle bort i helgen ändå?

Till slut kom det tyngsta argumentet:
– Ställ upp för Järvsö nu!

Motvilligt väntade jag med min väska vid riksväg 83 på lördagsmorgonen.

Statistik visar att ungdomar är yngre när de slutar idrotta än när de hoppar av ungdomsorganisationer. Det finns en viktig skillnad – ungdomsorganisationer har i större utsträckning ungdomar i styrelsen.

Jag kan inte minnas att någon frågade vad vi ville med vårt idrottande och vår klubb. Jag hade gett ett helt annat svar än tränarna. Att lyssna på vad ungdomarna själva vill kan även idrotten vinna på. Åtminstone om ungdomsidrotten menar allvar med att vilja vara bred
och inte bara sålla fram framtida elitidrottare.

Sara Arborén
Informatör
Ungdomsstyrelsen

Ur Brus Nr 2 2005