Arkiv
Kommunal ungdomspolitik
Kommunerna spelar rysk roulett med ungdomar
I många kommuner har de flesta projekt för arbetslösa ungdomar så otydliga mål, så otydlig struktur och så otydligt ansvar att det kan vara förödande för individen att hamna i ett sådant projekt. Forskaren Kristian Hansson liknar det vid att kommunerna spelar rysk roulett med ungdomarna.
Är du ung och arbetslös och har tur kommer du till ett projekt med tydlig struktur och tydliga mål. Men har du otur hamnar du i ett projekt med otydlig struktur, otydliga mål och otydligt ansvar.
Kommer du från medelklass blir konsekvenserna inte så stora oavsett vilket projekt du hamnar i. För dig kan projektet bli en tillfällig verksamhet och sedan kan du på egen hand ta dig vidare.
Men har du tidigare erfarenheter av misslyckade åtgärder och dessutom har haft kontakter med socialtjänsten och råkar hamna i projektet med otydliga mål kan det vara förödande.
Problemet är att ingen har ett övergripande ansvar vare sig för projektets inriktning eller för den enskilde ungdomen.
Det här har Kristian Hansson på Arbetsmiljöverket kommit fram till. I två års tid följde han 35 ungdomar i 17–25-årsåldern som deltog i olika kommunala projekt. Ungdomarna kom från en glesbygdskommun, en mellanstor stad med hög utbildningsnivå och en storstadsförort.
Den här studien ingår i ett större forskningsprojekt på Umeå universitet som har letts av Lisbeth Lundahl, professor i pedagogik. I detta ingick också en kartläggning av de projekt som i slutet på 90-talet startades i kommunerna för arbetslösa ungdomar samt intervjuer med politiker och tjänstemän.
Olika strategier
– Jag tittade på vilka strategier som ungdomarna använder sig av för att kunna hantera den här typen av projekt och vilka förväntningar de hade när de gick in i det, säger Kristian Hansson. Strategin är beroende av vilken bakgrund och vilket socialt och kulturellt kapital du har.
De flesta medelklassungdomar hanterar det på ett praktiskt sätt – de gör vad de ska och tack vare stöd och trygghet hemifrån kan de sedan ta sig vidare på egen hand.
Men för några vändes höga förväntningar på projektet till uppgivenhet och undran över hur de skulle kunna ta sig ur projektet.
Och för ytterligare några blir projektet början på en karriärväg. De får kontakter via projektet och börjar snart jobba inom samma projekt eller som projektledare i ett annat.
De ungdomar som tidigare har varit med i många projekt går in i projektet med misstänksamhet och med en inställning att det gäller att få ut sina pengar.
– För de som har goda förutsättningar kan projektet bli en resurs. För de med sämre förutsättningar blir det en nödtorftig sysselsättning och nödtorftig social kontroll, sammanfattar Lisbeth Lundahl.
Utvärderas sällan
Förutom att många projekt saknar tydliga mål och genomtänkta aktiviteter utvärderas de sällan.
– Om de utvärderas gör man ofta en ekonomisk utvärdering men man tittar inte på om ungdomarna fått vad de behöver eller hur projektet har fungerat i förhållande till det ursprungliga målet, säger Lisbeth Lundahl.
Kristian Hansson tycker att det är konstigt att kommuner driver projekt med så lösa former. Men han har en förklaring:
– Projekten ses som en lösning på ett stort samhällsproblem – ungdomsarbetslösheten. De gamla lösningarna fungerar inte och vuxenvärlden vet inte hur den ska lösa problemen idag. Då återstår lösningar som kan verka bra – att lita på ungdomarnas egna resurser. Bara de får gott självförtroende och plockar fram sin egen initiativkraft så kommer arbetslösheten att försvinna.
– Men det innebär också att det måste vara något fel på Pelle som varit med i fem projekt och fortfarande inte har något jobb. Misslyckandet blir individuellt och allt ansvar läggs på de enskilda ungdomarna, fortsätter han.
Flexibilitet ger fördelar
En annan förklaring till kommunernas förkärlek till projekt är de fördelar flexibiliteten ger. Med kortvariga projekt binder inte kommunen upp sig i dyra personal- och lokalkostnader menar Lisbeth Lundahl.
Kristian Hansson har läst igenom kommunernas projektbeskrivningar och sett ett tydligt mönster. Vuxna är rädda för framtiden och tycker att ungdomar ska delta i projekt till varje pris.
– Vuxna är rädda för att ungdomar ska dra på stan, syssla med droger och det finns en generell rädsla för norm- och värderingsupplösning. Det går helt emot synen på att ungdomarna själva har initiativkraft och lösningen på problemet.
Bra projekt är konkreta
Vad är det då som kännetecknar ett bra projekt? Jo, i lyckade projekt finns det någon som har gjort en analys om syftet med projektet. Man har bestämt vilka aktiviteter som ska finnas.
– Aktiviteterna är konkreta och handlar inte om personlig utveckling, alltså att man ska ändra något i huvudet på ungdomarna, utan istället har man ett avgränsat mål och projektledaren är med och skapar ramarna, säger Kristian Hansson.
– En viktig fråga som kommunpolitiker och tjänstemän måste veta svaret på är: Vad ska vi göra om det här också misslyckas? Om de inte har svaret på den frågan bör kommunen inte driva projekt för arbetslösa ungdomar, säger Kristian Hansson.
Text: Anette Persson
Illustration: Jenny Morelli
Ur Brus nr 1 2005
Kommer du från medelklass blir konsekvenserna inte så stora oavsett vilket projekt du hamnar i. För dig kan projektet bli en tillfällig verksamhet och sedan kan du på egen hand ta dig vidare.
Men har du tidigare erfarenheter av misslyckade åtgärder och dessutom har haft kontakter med socialtjänsten och råkar hamna i projektet med otydliga mål kan det vara förödande.
Problemet är att ingen har ett övergripande ansvar vare sig för projektets inriktning eller för den enskilde ungdomen.
Det här har Kristian Hansson på Arbetsmiljöverket kommit fram till. I två års tid följde han 35 ungdomar i 17–25-årsåldern som deltog i olika kommunala projekt. Ungdomarna kom från en glesbygdskommun, en mellanstor stad med hög utbildningsnivå och en storstadsförort.
Den här studien ingår i ett större forskningsprojekt på Umeå universitet som har letts av Lisbeth Lundahl, professor i pedagogik. I detta ingick också en kartläggning av de projekt som i slutet på 90-talet startades i kommunerna för arbetslösa ungdomar samt intervjuer med politiker och tjänstemän.
Olika strategier
– Jag tittade på vilka strategier som ungdomarna använder sig av för att kunna hantera den här typen av projekt och vilka förväntningar de hade när de gick in i det, säger Kristian Hansson. Strategin är beroende av vilken bakgrund och vilket socialt och kulturellt kapital du har.
De flesta medelklassungdomar hanterar det på ett praktiskt sätt – de gör vad de ska och tack vare stöd och trygghet hemifrån kan de sedan ta sig vidare på egen hand.
Men för några vändes höga förväntningar på projektet till uppgivenhet och undran över hur de skulle kunna ta sig ur projektet.
Och för ytterligare några blir projektet början på en karriärväg. De får kontakter via projektet och börjar snart jobba inom samma projekt eller som projektledare i ett annat.
De ungdomar som tidigare har varit med i många projekt går in i projektet med misstänksamhet och med en inställning att det gäller att få ut sina pengar.
– För de som har goda förutsättningar kan projektet bli en resurs. För de med sämre förutsättningar blir det en nödtorftig sysselsättning och nödtorftig social kontroll, sammanfattar Lisbeth Lundahl.
Utvärderas sällan
Förutom att många projekt saknar tydliga mål och genomtänkta aktiviteter utvärderas de sällan.
– Om de utvärderas gör man ofta en ekonomisk utvärdering men man tittar inte på om ungdomarna fått vad de behöver eller hur projektet har fungerat i förhållande till det ursprungliga målet, säger Lisbeth Lundahl.
Kristian Hansson tycker att det är konstigt att kommuner driver projekt med så lösa former. Men han har en förklaring:
– Projekten ses som en lösning på ett stort samhällsproblem – ungdomsarbetslösheten. De gamla lösningarna fungerar inte och vuxenvärlden vet inte hur den ska lösa problemen idag. Då återstår lösningar som kan verka bra – att lita på ungdomarnas egna resurser. Bara de får gott självförtroende och plockar fram sin egen initiativkraft så kommer arbetslösheten att försvinna.
– Men det innebär också att det måste vara något fel på Pelle som varit med i fem projekt och fortfarande inte har något jobb. Misslyckandet blir individuellt och allt ansvar läggs på de enskilda ungdomarna, fortsätter han.
Flexibilitet ger fördelar
En annan förklaring till kommunernas förkärlek till projekt är de fördelar flexibiliteten ger. Med kortvariga projekt binder inte kommunen upp sig i dyra personal- och lokalkostnader menar Lisbeth Lundahl.
Kristian Hansson har läst igenom kommunernas projektbeskrivningar och sett ett tydligt mönster. Vuxna är rädda för framtiden och tycker att ungdomar ska delta i projekt till varje pris.
– Vuxna är rädda för att ungdomar ska dra på stan, syssla med droger och det finns en generell rädsla för norm- och värderingsupplösning. Det går helt emot synen på att ungdomarna själva har initiativkraft och lösningen på problemet.
Bra projekt är konkreta
Vad är det då som kännetecknar ett bra projekt? Jo, i lyckade projekt finns det någon som har gjort en analys om syftet med projektet. Man har bestämt vilka aktiviteter som ska finnas.
– Aktiviteterna är konkreta och handlar inte om personlig utveckling, alltså att man ska ändra något i huvudet på ungdomarna, utan istället har man ett avgränsat mål och projektledaren är med och skapar ramarna, säger Kristian Hansson.
– En viktig fråga som kommunpolitiker och tjänstemän måste veta svaret på är: Vad ska vi göra om det här också misslyckas? Om de inte har svaret på den frågan bör kommunen inte driva projekt för arbetslösa ungdomar, säger Kristian Hansson.
Text: Anette Persson
Illustration: Jenny Morelli
Ur Brus nr 1 2005
