Till förstasidan
textstorlek


.
Brus ges ut av Ungdomsstyrelsen. Klicka för att gå till Ungdomsstyrelsens webbplats (Öppnas i nytt fönster)
ARTIKEL | krönikor
Ungdomstid
Ulrika Knape-Lindberg, Simhoppare/tränare

Jag fick tänka på hur jag uppträdde

När jag vann mitt olympiska guld var jag bara 17 år. Det var ingen lätt situation, jag blev Ulrika med hela svenska folket och blev igenkänd ute. Jag undrade om folk ville prata med mig för att jag var idrottstjej eller för att jag var jag.

Namn: Ulrika Knape-Lindberg
Yrke: Simhoppare/tränare
Född: 1955

Vad innebar det för dig att gå från barn till ungdomstid?
Jag vet egentligen inte när jag gjorde det. Jag hade en annorlunda barn- och ungdomstid i och med mitt idrottande som innebar att jag fick ta ett stort eget ansvar. Redan i årskurs 6 kände jag att jag blev vuxen. På högstadiet var jag ute på många tävlingsresor och då fick jag ta ansvar för mitt skolarbete, för fickpengarna jag hade och jag fick hålla ordning på mina träningskläder och sånt.

När jag vann mitt olympiska guld var jag bara 17 år. Det var ingen lätt situation, jag blev Ulrika med hela svenska folket och blev igenkänd ute. Jag fick tänka på hur jag uppträdde och vad jag sa och det gör jag fortfarande. Jag har alltid blev väl behandlad men det kunde vara jobbigt när jag var på disco med mina kompisar och inte fick vara i fred och anonym. Och jag undrade om folk ville prata med mig för att jag var idrottstjej eller för att jag var jag.

Tror du att livet för dagens unga skiljer sig från när du var ung?
Ja, det är ett hårdare klimat idag. Det materiella har blivit viktigare, det är hårdare på arbetsmarknaden och i skolan. Idag måste alla gå ett gymnasieprogram för att komma vidare. Jag tycker synd om de som inte har läshuvud, men som kan vara duktiga på andra saker, men de har inte så stor chans idag. Det är också svårare att få bostad. Och idag är det sällan någon hemma när barn och unga kommer från skolan. Jag tror att det är bra att ha någon att prata av sig med, det ger trygghet.

Vilka utmaningar tror du nästa generation unga kommer att brottas med?
Utseendefixeringen. Det finns bara en form som alla ska vara stöpta i. Alla dessa trådsmala modeller som framförallt påverkar tjejer. Samtidigt är det konstigt att folk kan tro på såna ideal när man också vet att bilderna retuscheras i dator.

Jag är orolig för ungas fysiska hälsa. Nu ordinerar man motion som recept till äldre som är sjuka samtidigt som man drar ned på idrott i skolan. Det går inte ihop. Om vi inte rör på oss riskerar vi förslitningsskador och benskörhet. Det spelar ingen roll vilken utbildning man har om man blir sjuk och inte kan arbeta.

Jag tror att det kommer att bli större konkurrens på alla områden, framförallt på arbetsmarknaden och det materiella kommer att bli viktigare. Jag hoppas att vi kommer tillbaka till hjärtat mer, de mjuka värdena som gemenskap och att vi bryr oss om vad som händer omkring oss.

Ur Brus nr 4 2004