På jakt efter ett vaccin mot krig

Direkt efter krigsslutet i december 1995 flög jag till Sarajevo i ett militärplan tillsammans med NATO-soldater. När jag fick se alla ruiner och all förödelse blev jag förstummad och kunde inte prata under vad som kändes som en evighet. Hur kunde detta hända?

Människorna där som här var ju relativt välutbildade. Jag hade en tro på att utbildning kunde vaccinera människor mot indoktrinering, mot rädsla för det främmande och mot rasism.

I min strävan att försöka förstå vad som hände i mitt andra hemland, det forna Jugoslavien, och i dagens Bosnien och Hercegovina fördjupade jag mig i utbildningssystemets struktur och innehåll. Jag analyserade läroplaner, läromedel, delade ut enkäter till ungdomar och deras lärare och intervjuade många forskare och utbildningsexperter.

- Vad jag kom fram till? Orsakerna till krigsutbrottet var många, men mina djupdykningar i utbildningssystemet i Bosnien visade att det var väldigt hierarkiskt och auktoritärt, men också mycket krävande, eleverna förväntades läsa in stora mängder information.


En av mina slutsatser i min avhandling är att det är viktigt med utbildningsinnehåll, men minst lika viktigt är hur inlärningsprocessen ser ut. Ett utbildningssystem som socialiserar barn och unga till ett auktoritärt och hierarkiskt förhållningssätt (där läraren lär ut och eleverna förväntas passivt lära in) och som förmedlar att det finns »ett-rätt-svar« på komplexa frågor är förödande.

Därför är det viktigaste budskapet i mitt arbete: Tänk kritiskt! Utan kritiskt tänkande människor kan vi inte ifrågasätta och utveckla vår demokrati. Detta gäller såväl Bosnien och Hercegovina, som här i Sverige som globalt.

Jag önskar att ungdomar ska ges tillfälle att diskutera svåra och jobbiga frågor i skolan som främlingsfientlighet, rasism och segregation samt utveckla förmågan att se saker från många perspektiv. Som en vän från Sarajevo sa till mig när han funderade över sin utbildning: »När jag tänker efter så fick vi lära oss att hata tyskarna under våra historielektioner, men aldrig diskutera hur krig kan hända«.

Lidija Kolouh
Utredare
Ungdomsstyrelsen

Ur Brus Nr 4 2004