Alla ungdomar ska få en bra start i livet

– Ungdomsfrågorna har aldrig varit tydligare än i årets regeringsförklaring. Propositionen lyfter in dem i den ordinarie verksamheten och det är en klar ambitionshöjning, säger Per Nilsson.

Regeringen vill ge Ungdomsstyrelsen ett utökat ansvar för uppföljningen av den nationella ungdomspolitiken. Dessutom ska myndigheten bli ännu bättre som expertmyndighet. Men det utökade uppdraget backas inte upp av utökade anslag. Mer jobb för samma pengar, alltså.

– Det är förstås en utmaning, men samtidigt tycker jag att regeringens förslag ger oss bra arbetsredskap. Systemet med fem huvudområden i stället för en massa delmål kommer att göra arbetet öppnare och mer flexibelt, säger Per Nilsson.

Den nya ungdomspolitikens främsta uppgift blir att ge alla ungdomar likvärdiga förutsättningar för en bra start i livet. I ett större samhällsperspektiv är det nödvändigt, menar Per Nilsson. Befolkningsutvecklingen kommer snart att ställa oss i en situation där allt färre ska försörja allt fler.

– Mot den bakgrunden är det nödvändigt att få alla unga i arbete eller utbildning. Alla måste kunna vara med och ta ansvar. Det är ett gigantiskt samhällsuppdrag.

Stora grupper står utanför

Även om samhället i stort utvecklats positivt på många sätt, har det senaste decenniet skapat nya stora grupper av ungdomar som står utanför, konstaterar han. Lågkonjunkturen under 90-talets mitt har präglat uppväxtvillkoren för dagens ungdomar och det ser vi konsekvenser av idag.

– Tre av fyra unga ser positivt på framtiden – men det är en fjärdedel som inte gör det. Ett annat exempel är folkhälsan, där gruppen överviktiga blir allt fetare och sjukare. På område efter område kan vi se en grupp unga med stora problem. Där måste det till insatser och därför är det nödvändigt med en specialisering.

Det handlar inte, understryker han, om att betrakta unga som ett problem, ungdomspolitik ska även i fortsättningen handla om att främja ungdomar.

– Men vi måste koncentrera oss på dem som faller utanför, vi måste skjuta över resurser till dem som har störst behov.

Många satsningar på utsatta grupper eller områden kommer dessutom fler till del än bara målgruppen. Ett exempel är riskmiljösatsningarna, där man förebygger kriminalitet och drogmissbruk genom att satsa resurser på en bättre fritid för unga.

– Det är projekt som kommer stora grupper till del.

Departementet får tydligare roll

Inger Ashing, chef för verksamhetsområdet nationell ungdomspolitik, är inte särskilt överraskad över propositionens innehåll, eftersom den i stora stycken sammanfaller med tidigare förslag från Ungdomsstyrelsen.

Den största skillnaden, menar hon, är att departementet ger sig självt en tydligare roll för att samordna ungdomspolitiken inom regeringskansliet.

– Det kan bli väldigt kraftfullt, bara de lyckas med samordningen.

Som ansvarig för uppföljningsarbetet noterar hon en möjlig motsättning: Å ena sidan ska myndigheten bli bättre på uppföljningar, mer problematiserande, ta fram mer ny kunskap. Å andra sidan är det ett system som snabbt ska kunna omsättas i politiska åtgärder.

– Det är en ständig avvägning. Hur lång tid får en uppföljning ta? Vi menar ju att vi behöver lång tid för att få bra resultat, men departementet vill ha snabba resultat för att hinna göra politik av en fråga medan den fortfarande är aktuell.

Text: Magnus Jacobson
Illustration: Jenny Morelli
Ur Brus Nr 4 2004