Tjejledare växer med Xist

Intresset har varit stort för ledarskapsutbildningen Lika vär(l)d, ett projekt som drivs inom ramen för Xist/tjejforum och som startade nu i vintras. De femton deltagarna som fick en plats har träffats för tredje gången i Xists reklambyråsnygga lokaler på Tomtebogatan i Stockholm.

Anna Lena Nörager heter en av de lyckligt lottade. I vanliga fall är hon fritidsledare i Hagalund, Solna och hon har jobbat med tjejgrupper i lite över ett år.

Hon ser den här kursen som ett sätt att vidareutbilda sig. Kursen lär henne dessutom att se saker; som häromdagen när hon var i badhuset och simmade.

– Precis bredvid mig i bassängen var det en fröken och ett gäng skolbarn i tioårsåldern. Fröken hade gjort en hinderbana nere i bassängen och nu ropade hon att alla skulle ställa sig i led. Killarna rusade fram och tog de första platserna. Tjejerna var lite långsammare och hamnade längst bak.

– Jag simmade lugnt fram och tillbaka i min motionsbana och lyssnade. När killarna gjorde hinderbanan då skrek alla KOM IGEN DÅ!!!!! Men när det var en tjej som gjorde banan blev tillropen mer pluttinuttiga. Hmm, tänkte jag där jag simmade på, säger Anna Lena på bred skånska.

Tjejers rättigheter

Den här utbildningen vänder sig till tjejer som är aktiva eller blivande ungdomsledare, fritidsledare eller lärare. Målet med kursen är att man själv som ungdomsledare ska kunna hålla i tjejgrupper utifrån teman som rör tjejers rättigheter.

Kursledaren Jenny Persson är projektledare på Xist sedan ett par år tillbaka. Hon är utbildad lärare och kulturpedagog och har arbetat med tjejgrupper i flera år. Hon delar gärna med sig med konkreta råd och metoder till den som ska bli tjejgruppsledare men betonar att förhållningssättet är det allra viktigaste.

– För det första vill vi synliggöra skillnaderna i killars och tjejers förutsättningar, det vi kallar genderperspektivet - för det andra vill vi att tjejer ska se sig själva som aktörer i sina egna liv - empowermentperspektivet och för det tredje vill vi stärka systerskapet, säger kursledaren Jenny Persson.

Viktiga ledaregenskaper

I utbildningen varvas praktiska övningar och föredrag med metoddiskussioner. I en av övningarna får alla tänka på ledaregenskaper som är viktiga i en tjejgrupp och skriva ned det som känns angeläget.


Bordet fylls med lappar och diskussionen kan börja utifrån något konkret. Därefter låter Jenny alla arbeta med lera.

– Att skapa är ett sätt att stanna i tanken och en viktig del i processen, säger Jenny.

Anna Lena hade skrivit kul, trygg i sig själv, engagerad, gränssättande på sina lappar. Hennes skulptur blev en enögd cyklopkvinna som har fokus i form av en pil och en massa objekt runtomkring sig som ska symbolisera att en ledare behöver klara av att ha många bollar i luften samtidigt som man behöver vara målinriktad.

Sedan fick hon berätta vad hon hade gjort och varför. Att synliggöra för andra vad man har lärt sig stärker självkänslan och är en viktig del av processen.

Kursen ska vara stärkande för deltagarna men framförallt ska de som gått den kunna ge något vidare i sin egen verksamhet.

– De metoder vi lär ut måste ju sitta i kroppen och då måste man ju ha provat dem själv. Det handlar mycket om att dela med sig av erfarenheter och lära sig nya metoder, säger Jenny.

– Jag har till exempel fått lära mig skrytkull, berättar Anna Lena och visar hur man gör. Man blir kullad om man inte säger något man är bra på. (Undertecknad fick lov att ropa "jag är bra på att skriva" för att inte bli kullad.)

Mötesplatser för tjejer

Jenny Persson kommer från Hög, en liten by i närheten av Hudiksvall. Där fanns det en syjunta som träffades en gång i veckan.

– Min mamma ville inte gå dit för hon tyckte det skvallrades. Men jag tycker att syjuntorna faktiskt fyllde en viktig social funktion för kvinnor även om de inte var feministiska eller strävade efter att öka jämställdheten i samhället, säger hon.

På samma sätt behövs det fortfarande platser där bara tjejer kan träffas menar Jenny och får medhåll av Anna Lena. Där får man utrymme att tala om den specifika erfarenhet som det innebär att vara tjej. Killar och tjejer lever med varandra hela tiden, i klassrummet och på fritidsgården, så tjejgruppsverksamheten blir ett andningshål.

– Tillsammans med bara andra tjejer kan unga tjejer vara fria att utrycka vad de tänker och känner. Det är stor skillnad på hur man är tillsammans med bara tjejer och hur man är när killar är med, säger Anna Lena.

– Ja, tjejer kan lätt bli lätt passiva när killar är med. De förhåller sig till killarna hela tiden, säger Jenny.

Jenny Persson ser utbildningen som ett led i strävan att öka statusen för tjejgruppsverksamheter på fritidsgårdar och skolor.

– Vi som jobbar med det här ser ju att tjejer mår bra av att få delta i en tjejgrupp. Man måste komma ihåg att vi inte utbildar tjejer till feminister. Vi måste ju utgå från deras lust. Att låta några tjejer starta en sminkgrupp är helt okej. Man kanske börjar med smink och slutar någon helt annanstans, säger Jenny.

Killarna avundsjuka

Apropå status så kände sig Anna Lena stolt när tjejgruppen gjorde en film som blev så bra att den visades på storduk och fick pris av Solna stad. När tjejerna gick upp på scen för att ta emot priset, då var killkompisarna rätt så avundsjuka berättar Anna Lena.

Systerskap är den tredje pelaren som kursen vilar på. När kursen börjar får alla deltagarna ett papper med några "hållpunkter om systerskap" där de påminns om att de inte ska prata illa om varandra utan ge varandra beröm, att de ska stärka andra tjejer och dela med sig av sina kunskaper.

Både Jenny och Anna Lena tror att det är svårare att vara ung tjej i dag jämfört med när de själva växte upp.

– Det har helt klart blivit en tuffare värld och objektifieringen har ökat. Men framförallt måste vi göra något åt tjejers utsatthet och rädsla. Vi måste lära oss att vi kan försvara oss och att vi kan säga nej, säger Jenny.

Hip hip hora

– När jag och min kollega Amal tog tjejgruppen och åkte in för att se filmen "Hip hip hora" så var det en gubbe på pendeltåget som tog en av tjejerna på rumpan. Men tyvärr reagerade vi alldeles för sent på det. Vi fattade inte riktigt vad som hänt. Tjejen tog inte det hela på allvar utan fnissade bara, säger Anna Lena.

– Man måste vara snabb när något sånt händer. Vi måste få tjejerna att fatta att det INTE är okej att någon tar dem på rumpan, säger Jenny.
Men det är inte så enkelt heller. Unga tjejer vill ju samtidigt bli sedda och trycket på att se bra ut är också starkt.

– Jo, man kanske vill bli sedd av andra men man vill inte att folk ska diskutera ens utseende. Jag vill säga till den som är ung i dag: Du är värd att försvaras! Ingen har rätt att göra vad de vill med dig! Du har makt! säger Jenny.


Text och foto: Jenny Morelli

Ur Brus nr 2 2004