Arkiv
Ungdomstid
Ungdom - en chans att testa vem man ska bli
Plötsligt när jag var tolv fick jag två bröst som jag inte visste vad jag skulle göra av.
Namn: Suzanne Osten
Yrke: Regissör
Född: 1944
Vad innebar det för dig att gå från barn till ungdomstid?
Plötsligt när jag var tolv fick jag två bröst som jag inte visste vad jag skulle göra av. Jag fick ha på mig olika slags tröjor för att dölja dem. Jag var mycket aktiv och spelade fotboll och tyckte att brösten var i vägen.
Men min pubertet sammanföll också med att jag och min psykiskt sjuka mamma blev vräkta och vi påbörjade en helvetesvandring utan bostad. Jag tog hand om min mamma och fick på sätt och vis hoppa över ungdomen, jag fick bli vuxen och ta ansvar så snabbt. Jag har sörjt att jag inte hade vuxna omkring mig.
Ungdomen borde vara en plats där man får en chans att testa vem man ska bli. Där vuxna är vuxna. Så var det inte för mig och jag tror att mycket av mitt arbete med teater och barn är att erövra en sådan plats som jag inte hade själv.
Tror du att livet för dagens unga skiljer sig från när du var ung?
Första gången jag gick på restaurang var jag tjugotvå år. Jag hade inte provat vin och sprit och levde på grönsakssoppor. Sverige som land var gråare och det var helt enkelt hårdare materiellt sett.
Det var ett frikyrkligare klimat, absolut ingen bio på långfredagen till exempel. Folk stod och putsade på sina bilar och körde iväg. Nu har kyrkan, marxismen och psykoanalysen tappat sitt grepp om människorna. Idag tror jag invandringen och internet påverkar de unga mest. De unga utforskar sin sexualitet och testar sina roller på ett helt annat sätt.
Jag tror att barn och unga vill vara vuxna – att det så att säga är inbyggt i oss. Om man med vuxen menar: ha makt över sitt liv, ha vänner, ha kärlek och ta ansvar.
När jag och mina skådespelare arbetade på Hjulstaskolan i Stockholm lärde jag mig massor. De vuxnas jobb är att vara närvarande och utgöra ett alternativ till lärarna. Arbetet vi gjorde där och mötet med ungdomarna tvingade mig och skådespelarna att själva definiera vad det innebär att vara vuxen.
Vilka utmaningar tror du nästa generation unga kommer att brottas med?
Jag skulle vilja säga till unga tjejer idag: Om du skaffar barn och skiljer dig, se till att behålla pappan. Biologisk pappa eller styvpappa behöver inte spela så stor roll. Ju mer närvarande papporna blir, desto mindre kommer vi att se den ”onda modern”. Pappan är jätteviktig.
Kommentar till artikeln:
Hejsan!
Läste just Suzanne Ostens artikel om hennes upplevelser av att gå från barn till ungdom. Jag arbetar just nu i ett projekt i Borlänge som arbetar med ungas livsstil, konsumtionsmönster etc.
Har min bakgrund inom grundskolan där jag under de fem år jag arbetat ser barn och ungdomars stora behov av vuxna som "står kvar" i sin vuxenroll. De försvarar barnens och ungdomarnas rätt att vara just i den ålder eller mognad de befinner sig i och inte ger vika genom att vara kompis eller inkonsekvent i sitt handlande. I vår omvärld fylls dessa barn och ungdomar med budskap som kräver att de ska göra fler val än de orkar med. De skall klä sig mer vuxet än de känner sig och agera därefter.
Ungdomarna som redan är vilsna har ingen "fast hand" att relatera till och söka stöd hos i sitt sökande av identitet. Vuxenheten retirerar på något sätt. Tyvärr får socialförvaltningen ta emot fler och fler samtal från föräldrar som helt enkelt inte "orkar" ta hand om sina ungdomar längre. "Ni får ta över ansvaret för mitt/vårt barn för vår relation fungerar inte längre" är en kommentar som ökar i antal.
Orsaken till detta är svårt att definiera som en enda. En kan ju kanske vara att vuxna backar från föräldraskapet och väljer att inte se den jobbiga verklighet som ungdomarna faktiskt lever i varje dag. Man skräms kanske av verkligheten och att man har bristande kunskaper om vad som försiggår runt om i samhället.
En föreläsare som jag lyssnade till en gång myntade begreppet "Våga vara beige" bland de föräldrar som satt i publiken. Han pratade just om att vi som vuxna inte skall vara enbart "förstående", häftiga vuxna som inte törs vara tråkiga med regler och förbud. Helt enkelt uppmanade han oss att våga vara tråkiga beiga vuxna som barnen och ungdomarna kunde protestera och revoltera emot. På så vis kunde de söka sin identitet och bli mer trygga i sitt sökande. De visste om att vi älskade dem vad de än gjorde.
Håller till slut också med om att "pappan för barnen är jätteviktig". Tack för en mycket bra artikel!
Vänliga hälsningar
Susanne Notes
Mjälgaskolan, Borlänge
Har du synpunkter på denna artikel som du vill publicera här, maila till redaktören på anette@ungdomsstyrelsen.se
Inläggen granskas innan de publiceras på webbplatsen.
Ur Brus nr 1 2004
Yrke: Regissör
Född: 1944
Vad innebar det för dig att gå från barn till ungdomstid?
Plötsligt när jag var tolv fick jag två bröst som jag inte visste vad jag skulle göra av. Jag fick ha på mig olika slags tröjor för att dölja dem. Jag var mycket aktiv och spelade fotboll och tyckte att brösten var i vägen.
Men min pubertet sammanföll också med att jag och min psykiskt sjuka mamma blev vräkta och vi påbörjade en helvetesvandring utan bostad. Jag tog hand om min mamma och fick på sätt och vis hoppa över ungdomen, jag fick bli vuxen och ta ansvar så snabbt. Jag har sörjt att jag inte hade vuxna omkring mig.
Ungdomen borde vara en plats där man får en chans att testa vem man ska bli. Där vuxna är vuxna. Så var det inte för mig och jag tror att mycket av mitt arbete med teater och barn är att erövra en sådan plats som jag inte hade själv.
Tror du att livet för dagens unga skiljer sig från när du var ung?
Första gången jag gick på restaurang var jag tjugotvå år. Jag hade inte provat vin och sprit och levde på grönsakssoppor. Sverige som land var gråare och det var helt enkelt hårdare materiellt sett.
Det var ett frikyrkligare klimat, absolut ingen bio på långfredagen till exempel. Folk stod och putsade på sina bilar och körde iväg. Nu har kyrkan, marxismen och psykoanalysen tappat sitt grepp om människorna. Idag tror jag invandringen och internet påverkar de unga mest. De unga utforskar sin sexualitet och testar sina roller på ett helt annat sätt.
Jag tror att barn och unga vill vara vuxna – att det så att säga är inbyggt i oss. Om man med vuxen menar: ha makt över sitt liv, ha vänner, ha kärlek och ta ansvar.
När jag och mina skådespelare arbetade på Hjulstaskolan i Stockholm lärde jag mig massor. De vuxnas jobb är att vara närvarande och utgöra ett alternativ till lärarna. Arbetet vi gjorde där och mötet med ungdomarna tvingade mig och skådespelarna att själva definiera vad det innebär att vara vuxen.
Vilka utmaningar tror du nästa generation unga kommer att brottas med?
Jag skulle vilja säga till unga tjejer idag: Om du skaffar barn och skiljer dig, se till att behålla pappan. Biologisk pappa eller styvpappa behöver inte spela så stor roll. Ju mer närvarande papporna blir, desto mindre kommer vi att se den ”onda modern”. Pappan är jätteviktig.
Kommentar till artikeln:
Hejsan!
Läste just Suzanne Ostens artikel om hennes upplevelser av att gå från barn till ungdom. Jag arbetar just nu i ett projekt i Borlänge som arbetar med ungas livsstil, konsumtionsmönster etc.
Har min bakgrund inom grundskolan där jag under de fem år jag arbetat ser barn och ungdomars stora behov av vuxna som "står kvar" i sin vuxenroll. De försvarar barnens och ungdomarnas rätt att vara just i den ålder eller mognad de befinner sig i och inte ger vika genom att vara kompis eller inkonsekvent i sitt handlande. I vår omvärld fylls dessa barn och ungdomar med budskap som kräver att de ska göra fler val än de orkar med. De skall klä sig mer vuxet än de känner sig och agera därefter.
Ungdomarna som redan är vilsna har ingen "fast hand" att relatera till och söka stöd hos i sitt sökande av identitet. Vuxenheten retirerar på något sätt. Tyvärr får socialförvaltningen ta emot fler och fler samtal från föräldrar som helt enkelt inte "orkar" ta hand om sina ungdomar längre. "Ni får ta över ansvaret för mitt/vårt barn för vår relation fungerar inte längre" är en kommentar som ökar i antal.
Orsaken till detta är svårt att definiera som en enda. En kan ju kanske vara att vuxna backar från föräldraskapet och väljer att inte se den jobbiga verklighet som ungdomarna faktiskt lever i varje dag. Man skräms kanske av verkligheten och att man har bristande kunskaper om vad som försiggår runt om i samhället.
En föreläsare som jag lyssnade till en gång myntade begreppet "Våga vara beige" bland de föräldrar som satt i publiken. Han pratade just om att vi som vuxna inte skall vara enbart "förstående", häftiga vuxna som inte törs vara tråkiga med regler och förbud. Helt enkelt uppmanade han oss att våga vara tråkiga beiga vuxna som barnen och ungdomarna kunde protestera och revoltera emot. På så vis kunde de söka sin identitet och bli mer trygga i sitt sökande. De visste om att vi älskade dem vad de än gjorde.
Håller till slut också med om att "pappan för barnen är jätteviktig". Tack för en mycket bra artikel!
Vänliga hälsningar
Susanne Notes
Mjälgaskolan, Borlänge
Har du synpunkter på denna artikel som du vill publicera här, maila till redaktören på anette@ungdomsstyrelsen.se
Inläggen granskas innan de publiceras på webbplatsen.
Ur Brus nr 1 2004
