Okunskap vidgar världen!

Om jag hade lyssnat på dom vuxna som vet hur man gör om man vill starta en verksamhet så hade Cirkus Cirkör aldrig funnits.

Om vi på Cirkus Cirkör hade kunnat det vi kan, och vetat det vi vet i dag om hur man turnélägger, startar en skola, gör föreställningar osv. så hade Cirkör aldrig funnits

40 000 barn och ungdomar per år hade inte fått träna cirkus, 3 gymnasieklasser, 3 eftergymnasiala klasser med elever från hela världen hade inte fått gå cirkusutbildning, 270 personer som står på vår lönelista hade inte haft nycirkusjobb och en massa publik hade inte fått se våra föreställningar.

Tack vare att vi inte lät oss hindras av vad som ansågs gå och inte gå att genomföra och struntade i att vi inte visste hur det skulle gå till, satsade allt och gjorde ändå, så lyckades vi skapa våra egna jobb inom ett yrke som ingen arbetsförmedlare, tjänsteman eller politiker hade kunnat drömma om.

Hur kan jag – som dagligen hungrar efter kunskap, tycker att hela livet är en skola och går igång på att ta reda på hur saker fungerar – hylla okunskapen? Jo, därför att om man inte vet hur det ska gå till, eller vet vad som är genomförbart eller inte, så behöver man inte vara rädd för att göra fel. När man gör utan att veta hur, skapar man nya lösningar och nya sätt att genomföra saker på. Det är det som vidgar världen!

Det är en unik kraft och förmåga som unga människor har och som samhället är extremt dåligt på att tillvarata. Det krävs mod för att kasta sig ut i det okända. Min upplevelse är att ju äldre vi blir desto räddare blir vi. Visst är det bra att unga människor får lära sig av de äldre och erfarna. Men det vore ännu bättre om ledande personer också hade unga människor som mentorer.

Vi blir inte mindre rädda för det okända när vi lär oss mer, men genom att göra fast man är rädd övar man sig på att inte vara rädd för att vara rädd. Och då vidgas världen igen!

I Cirkus Cirkörs stadgar står det att vi ska inspirera men också inspireras av unga människor och gatan. I alla mina dagböcker står det att jag aldrig får börja tro att jag vet hur saker är och börja ha förutfattade meningar som stoppar mig från att se att – Allt är möjligt!

Ett av våra ledord är – Uppkäftigt engagemang. Om och när våra cirkuselever börjar tycka att vi som en gång startade Cirkus Cirkör är stela och dammiga kommer det så klart vara jobbigt men jag kommer också bli glad. När de börjar göra sina egna föreställningar och verksamheter är det precis som det ska. Och det har redan börjat hända.

Tilde Björfors
Cirkusdirektör
Cirkus Cirkör

Ur Brus nr 6 2003