Revolution med myrsteg

Tyvärr är det alltför vanligt att de som arbetar för ökad jämställdhet i ungdomsorganisationer och i samhället fortfarande möter olika typer av motstånd. Ett vanligt hinder är det personliga försvar som ofta dyker upp när det handlar om jämställdhet.

Killar försvarar sig och hävdar att de personligen inte förtrycker tjejer. Och tjejer försvarar sig då de inte vill se sig som underordnade. De hävdar att de har det bra och att hur väl de lyckas bara handlar om hur mycket de personligen tar för sig. Dessa killar och tjejer behöver se bortom sig själva och se till de strukturer och den könsmaktordning som råder i samhället.

För samhället är inte jämställt. Kvinnor och män har inte samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och gruppen män är överordnad gruppen kvinnor. Detta gäller även för ungdomar. Många killar och tjejer måste inse att de bidrar till att bevara de här strukturerna.

Som killen som bokar band till den stora festivalen och som bara bokar ett ”tjejband” per år samtidigt som han hävdar att han bara bokar de band han tycker är bra och att han inte alls diskriminerar. Han behöver se sitt ansvar i denna onda cirkel.

Om inte tjejer får chansen att uppträda på samma villkor som killar kommer de inte att utvecklas och bli bättre, påverka musiksmaken, vara förebilder och få fler unga tjejer att börja spela. Dessutom är det ett hån mot alla tjejer som spelar i band, att killen menar att det bara finns ett tillräckligt bra band med tjejer per år.

Jämställdhetsarbetet har kallats världens långsammaste revolution. Attityderna har förändrats och många fler är positiva till ökad jämställdhet idag men trots det går det fortfarande så långsamt. Det är inte okej att på grund av okunskap eller ointresse vara delaktig i motståndet mot ökad jämställdhet.

Vi måste alla medvetet granska oss själva och lära oss hur vi ska agera för att bryta mönstren och maktordningen. Annars kommer jämställdhetsarbetet att fortsätta att gå med myrsteg.

Anna Bohman
handläggare
verksamhetsområdet Fritid och föreningsliv

Ur Brus nr 6 2003