Ungdomspolitik – Inflytande eller uppfostran?

1999 fick Sverige en ny ungdomspolitik med tre övergripande mål: att se unga som resurs, att unga ska ha inflytande och att de ska kunna leva ett självständigt liv. Men har ungdomspolitiken gjort någon skillnad i praktiken?

– Inflytande- och resursmålen är väldigt allmänna och de frågorna har kommunerna jobbat med i tio år. De behöver inte den nationella ungdomspolitiken för att se unga som resurs, säger Elisabet Ljungberg som forskar vid Demokratiinstitutet i Sundsvall om ungas politiska deltagande.

Men det finns förstås skillnader mellan olika kommuner. I glesbygdskommuner med stor utflyttning är det mer naturligt att se unga som resurs än i storstäder och förortskommuner.

– I städer ger ett större antal unga fler behov att tillfredsställa för kommunerna. Är då ungdomarna en resurs eller blir de ett problem? frågar Ljungberg.


Ger legitimitet
Enligt Ljungberg är den största fördelen med den nationella ungdomspolitiken att frågorna får legitimitet i kommunerna. Ungdomsarbetet får större vikt när man har ett dokument att luta sig emot.

Thomas Öhlund, ungdomsforskare vid Campus Norrköping, anser att det viktigaste i ungdomspolitiken är att ungas idéer och kunskaper ses som positiva för samhället.

– De senaste 20-30 åren har barn och unga blivit mer uppmärksammade och ses som en resurs av samhällets institutioner. Det är nytt och viktigt för unga och på papperet får de i alla fall en mer självklar status, säger han.


Ändra systemet
– Men frågan är om det leder till reellt inflytande. Om vuxna verkligen skulle ta unga på allvar skulle vi bli tvungna att ändra det politiska systemet och skolsystemet utifrån ungdomarnas kritik men det gör vi inte, fortsätter han.

Men det håller inte Ljungberg med om. Hon menar att det inte behöver vara fel på det politiska systemet men att ungdomarna inte släpps in. Däremot anser hon att vuxenvärlden måste bestämma sig för vad syftet med ungdomspolitiken är. Annars riskerar den bara att bli tomma ord.

– Å ena sidan vill vuxna att unga ska ha inflytande och vara en resurs. Å andra sidan vill vuxna också kontrollera de unga och skapar arenor, som ungdomsråd, för att unga ska lära sig vårt demokratiska system så att de ska passa in.

– Viljan att mötas finns både hos unga och förtroendevalda men om de vuxna inte själva är medvetna om syftet blir det skendemokrati, fortsätter Ljungberg.

Ingen idé påverka
Och den som en gång lärt sig att det inte är någon idé att påverka vill inte vara med längre fram i livet menar Ljungberg. Men det finns även ungdomar som överhuvudtaget inte vill eller kan engagera sig.

– Därför är det viktigt att definiera vilka ungdomars resurser som man vill ta tillvara, säger Öhlund. Och hur man ger resurser till de som inte har resurser.

– Vi vuxna ställer också högre krav på ungdomar än soffliggande, TV-tittande 40-åringar, säger Ljungberg. Unga ska välja kurser, vara aktiva på fritiden och välja rätt form för att delta i samhället samtidigt som de ska skapa sig en identitet. Den nationella ungdomspolitiken ställer ytterligare krav på unga.

Text: Anette Persson
Fotomontage: Christián Serrano

Ur Brus nr 5 2003