Eldsjäl bland ungdomar

När fritidsgården i Orminge utanför Stockholm stängt för kvällen fortsätter en av fritidsledarna som frivillig nattvandrare.
- Det är inte ditt jobb, säger folk till mig. Men om ingen annan gör det kan jag inte låta bli, säger Mansour Rahimi.

Fritidsledaren Mansour Rahimi, 52 med Jenny Wallbom,15

Det är mycket som fritidsledaren Mansour Rahimi, 52, lägger sig i fastän andra anser att han inte borde. Han hinner till exempel inte mer än säga hej till ett par 15-åriga killar som släntrar in i cafeterian på Boo Folkets hus fritidsgård, förrän han inleder en dispyt med en av dem.

- Är du svensk eller invandrare? frågar Mansour provokativt.
Han vet mycket väl att killen är född på Nacka BB, men också att killen trots detta inte ser sig som svensk.
- Vad är du själv? blir motfrågan.
- 100 procent svensk, 100 procent iransk, svarar Mansour blixtsnabbt.

För honom är det här inte vilken diskussion som helst. Han kan inte acceptera att infödda svenskar ser sig själva som invandrare, bara för att deras föräldrar en gång varit det.

Delaktighet
Mansour strävar efter att alla ungdomar ska känna att det här är deras samhälle, att de är delaktiga. Så som han själv kände för första gången efter 20 år i Stockholm när kärleken för nio år sedan förde honom till Orminge.

- Jag kände att det här var min hembygd och det gjorde att jag fick en helt annan energi.

Här har Mansour arbetat med ungdomar sedan 1995 då han var med och startade den fritidsgård som föreningen Boo Folkets hus driver i Orminge. Vid sidan av arbetet har han engagerat sig ideellt och tagit initiativ till en föräldragrupp med nattvandrare i området.

Engagemanget har gett honom utmärkelser och uppskattning, men har också haft sitt pris. Han har drabbats av tinnitus och han är borta från familjen minst fyra kvällar i veckan.

Men Mansour har inte velat lyssna på dem som varnande sagt: du kan bli utbränd. En anledning är att han hela tiden haft så kul.

Gamla takter sitter kvar
- När jag spelar fotboll och biljard med ungdomarna blir jag som en 15-åring.
Det finns också en annan bakgrund till att Mansour går in helhjärtat för det han gör. Hans egen far utmärkte sig i bostadskvarteret i Teheran genom att bry sig om alla ungdomar.

- Han vågade säga: Vad gör du, röker du? Kom hit! Precis sådana grejer som jag gör här. Han var en sådan som blandade sig i nästan allt.

Den egenskapen har inte gått i arv till alla sju syskonen. En av bröderna undrade om Mansour var riktigt klok när han under en nattlig promenad ingrep mot en betydligt större kille för att försvara en för honom okänd tjej.

Men Mansour upplever inte att han har något val.
- Jag kan aldrig bara gå förbi utan att säga till. Jag kan helt enkelt inte hålla tyst, säger han.

Text och bild: Hanna Wallerman

Ur Brus nr 4 2003

Tre röster om Mansour Rahimi:

Camilla Fogelström, projektledare för Nacka ungdomsråd:
- Utan att vara taskig mot andra fritidsledare, han är inte stöpt i samma mall. Det är hela hans personlighet, hans spontanitet och ärlighet. Det är inte alltid lätt att jobba med sådana människor, men det häftigaste man kan göra.

Tore Andersson, chef för Nackas övriga fritidsgårdar:
- Han ställer upp med själ och hjärta och engagerar sig utöver sitt arbete i hur ungdomar har det. Han är vår konkurrent, men vi jobbar också bra ihop när vi ordnar stora arrangemang för alla ungdomar i Nacka.

Orhan Anar, 15, Orminge, besökare på fritidsgården:
- Han är 52, ändå är det han och inte de unga fritidsledarna som gör så att det händer något. Och är man är ute och det blir bråk så gör Mansour något åt det. Han är juste – och grym på fotboll.