Arkiv
Nationell ungdomspolitik
- Vuxna orkar inte se
På väg från matsalen blev Johan upptryckt mot en vägg. Med ett hårt struptag om halsen blev han örfilad och tvingad att be om ursäkt. Men allt han gjort var att efter en lång tids trakasserier våga säga ”Håll käften!”.
Johan upplevde att det vitnade för ögonen. Han vacklade iväg från skolgården och minns inte hur han tog sig hem. På hela kvällen orkade han inte prata med någon. Dagen därpå tog han sig ändå till skolan – och blev uppkallad till rektorn som hört rykten om det som hänt. När han förstod att Johan blivit attackerad av kille från sin förra gymnasieklass, gjorde rektorn en polisanmälan och såg till att stänga av Johans förövare från skolan för all framtid.
Det var första gången någon i skolan reagerade. Johan hade varit utsatt för grov mobbning i flera år utan att någon lärare stöttat honom.
- Jag har varit utsatt så länge utan att någon orkat göra något. Lärare och andra vuxna har skygglappar på. De orkar inte se.
Det som till slut räddade Johan var att misshandeln ledde till åtal. Inför rättegången fick han träffa en advokat som såg hur Johan skakade i ansiktet. Advokaten kontaktade Brottsofferjouren som i sin tur tipsade om Stödcentrum.
Behövde hjälp
Johan var till en början skeptisk mot att prata med kuratorer och liknande, men insåg att han behövde hjälp eftersom han inte vågade vara ensam hemma på kvällarna. Om han måste vara det, samlade han ihop en hög köksknivar som skydd.
- Jag förstod att det inte var normalt, men jag var rädd att någon skulle hämnas för att han som misshandlat mig dömts till ett halvårs fängelse.
Johan hade allmänt svårt att sova. På Stödcentrum träffade han socionomen Ulrika Westlin, som bad honom berätta om mardrömmarna.
- Alla känslor kom upp till ytan. Det var egentligen första gången jag fick något stöd för alla de kränkningar jag blivit utsatt för.
Johan träffade Ulrika i ett halvår, till en början två gånger i veckan. Under tiden överklagade Johans förövare domen och fick fängelsestraffet ersatt med samhällstjänst. Det gjorde Johan förbannad.
- Det var en besvikelse just då, men jag måste leva i nuet.
Har det här förändrat dig?
- Efter misshandeln hade jag lätt för att brusa upp. Nu är jag lugnare och noga med att inte stöta mig med folk. Och jag är inte rädd längre.
Text och foto: Hanna Wallerman
Fotnot: Johan heter egentligen något annat
Ur Brus nr 3 2003
Det var första gången någon i skolan reagerade. Johan hade varit utsatt för grov mobbning i flera år utan att någon lärare stöttat honom.
- Jag har varit utsatt så länge utan att någon orkat göra något. Lärare och andra vuxna har skygglappar på. De orkar inte se.
Det som till slut räddade Johan var att misshandeln ledde till åtal. Inför rättegången fick han träffa en advokat som såg hur Johan skakade i ansiktet. Advokaten kontaktade Brottsofferjouren som i sin tur tipsade om Stödcentrum.
Behövde hjälp
Johan var till en början skeptisk mot att prata med kuratorer och liknande, men insåg att han behövde hjälp eftersom han inte vågade vara ensam hemma på kvällarna. Om han måste vara det, samlade han ihop en hög köksknivar som skydd.
- Jag förstod att det inte var normalt, men jag var rädd att någon skulle hämnas för att han som misshandlat mig dömts till ett halvårs fängelse.
Johan hade allmänt svårt att sova. På Stödcentrum träffade han socionomen Ulrika Westlin, som bad honom berätta om mardrömmarna.
- Alla känslor kom upp till ytan. Det var egentligen första gången jag fick något stöd för alla de kränkningar jag blivit utsatt för.
Johan träffade Ulrika i ett halvår, till en början två gånger i veckan. Under tiden överklagade Johans förövare domen och fick fängelsestraffet ersatt med samhällstjänst. Det gjorde Johan förbannad.
- Det var en besvikelse just då, men jag måste leva i nuet.
Har det här förändrat dig?
- Efter misshandeln hade jag lätt för att brusa upp. Nu är jag lugnare och noga med att inte stöta mig med folk. Och jag är inte rädd längre.
Text och foto: Hanna Wallerman
Fotnot: Johan heter egentligen något annat
Ur Brus nr 3 2003
Misshandel mot unga
- Allt fler unga anmäler att de blivit misshandlade. På tio år har anmälningarna mer än fördubblats bland 7-14-åringar, från 2290 anmälningar 1992 till 6220 anmälningar 2002. En trolig förklaring är att fler blivit bättre på att anmäla brott.
- Intervjuundersökningar i årskurs nio visar att 5% av eleverna utsatts för grovt våld de senaste åren. En stor del av de drabbade är samtidigt utsatta för mobbning. Bland dem som ofta blir mobbade har 20% utsatts för grovt våld.
