När murarna raseras

Innanför de höga taggtrådsbeklädda murarna finns härligheten. Det är en plats för lust och glädje. Men vägen dit kan vara väldigt lång och det är inte alla förunnat att få komma in.

Jag hör ofta vänner tala pessimistiskt om den politiska och mediala makten. Som om det vore en helt annan värld. Och visst kan det vara så. Det är sammanhang och framförallt inflytande de aldrig kommer att få tillgång till. I sådana lägen uppstår väldigt lätt en vi- och dom-mentalitet. Många som aldrig får chansen att komma in börjar lätt prata i konspirationsteorier. De som inte kommer in distanserar sig. Och de som inte vill släppa in stänger ordentligt om sig.

Det riktigt intressanta är vad som händer när möjligheter ges, när vägar öppnas. För oss som jobbar i invandrar-föreningar och förbund är det extremt viktigt att dörrarna öppnas. I innanförskapet finns så mycket som är nyttigt för oss och som vi faktiskt är beroende av för att kunna genomföra vår verksamhet tillfredsställande. Vi behöver kontakterna, resurserna och samhällets respekt.

Vår verksamhet är dessutom av stor samhällsnytta. De kanaler vi har och det arbete vi utför kan ingen annan göra. När en organisation som Assyriska ungdoms-förbundet får vara en del i sammanhanget, i samhället, blir vi medvetna om vår betydelse. Och det leder i sin tur till ökat självförtroende och utveckling.

I mina ögon är exempelvis Assyriska ungdomsförbundet långt mer än ett invandrarintresse. Vi är i första hand ett svenskt ungdomsförbund. Den aha-upplevelsen fick jag först när jag fick representera Sverige i ett internationellt utbyte. Då först såg jag den svenska mångfalden i organisationslivet. Då först gick det upp för mig att vi är en del av det. Att vårt arbete ska värderas som sådant.
Först då kan vi vara till verklig samhällsnytta.
Men det krävs att dörrar öppnas.

Abraham Staifo, ordförande i Assyriska ungdomsförbundet

Ur Brus nr 3 2003