Jag är en av dem som inte förstår

Ibland kan det kännas svårt att vara tjänsteman. När jag jobbade inom storstadssatsningen i Malmö kände jag ofta att jag inte hade tillräckligt inflytande över mitt arbete. Jag var frustrerad över att målen för verksamheten formulerades av några andra, långt från ”verkligheten”. Vad visste de?

Det var ju vi som arbetade med frågorna i praktiken som visste hur det såg ut i vår kommun och vilka behoven var, inte tjänstemän och politiker på nationell nivå. Ibland blev det konflikter mellan de behov vi såg och de nationella och kommunala målen.

Nu när jag några år senare arbetar som utredare på Ungdomsstyrelsen möter jag samma konflikt, men i en annan roll. Min uppgift är att stimulera kommuner att utveckla sin ungdomspolitik.

Det handlar om att inspirera kommuner att arbeta utifrån de nationella målen, att genomföra kommunala undersökningar och att besluta om kommunala mål och strategier. Det känns på ett sätt lite märkligt att jag nu är en av aktörerna en bit från verkligheten och en av dem som kanske inte förstår.

Det jag kan bidra med är en mer övergripande bild av ungdomars situation. Den nationella politiken behövs för att garantera att ungdomar ges likvärdiga villkor oberoende av i vilken kommun de bor. För att på sikt kunna förbättra ungdomars livssituation måste kommuner och staten samverka mer.

Istället för att tänka att de andra inte ”förstår” kanske vi kan lära mer av varandra. Det finns en risk att vi från statligt håll tror att vi vet kommunernas bästa, att vi har ett uppifrånperspektiv. Men det är ju på kommunal nivå som ansvaret för och kunskapen om ungdomars vardag finns.

Inger Ashing
utredare
Ungdomsstyrelsen

Ur Brus nr 3 2003