Gringa, go home!

Jag glömmer aldrig den dag jag fick syn på mig själv. I flera månader hade jag jobbat stenhårt dag och natt för att resa till Sydamerika i tre månader. Så hade jag levt i några år. Jobbat och rest. Jag var 25 år, hade inte satsat på utbildning, hade ingen lägenhet och inget fast jobb.

Så befann jag mig på ett överfullt lokaltåg i Peru. Jag hade tillsammans med många andra besökt Macchu Pichu och ville inte betala 50 dollar för turisttåget som gick till och från samma ställe. Nu stod vi istället mellan vagnarna eller hängde vid sidorna eftersom vi inte blev insläppta. Dörrarna var låsta och passagerarna pekade skrattande åt oss genom fönstren.

Efter ett tag blev jag indragen av några kvinnor i en vagn. Av vänlighet trodde jag. Vagnen var full med vuxna, barn, grönsaker, djur och allt möjligt annat. Det tog ett tag för mig, den långa svenska tjejen med kamerautrustning och kläder för tusentals kronor, att inse att jag var omgiven av hatiska kvinnor.

De knuffade mig mellan sig och nöp mig och frågade hånfullt vad jag gjorde där, hos dem. Om det var intressant att titta på fattiga människor. Om jag hemma i mitt rika land gillade att visa upp de pittoreska fattiga indianerna i Peru. Vad skulle jag säga om de kom till mitt land och gjorde likadant?

Jag har aldrig glömt det. Det var inte bara det att jag blev rädd. För första gången i livet lyfte jag min blick från mig själv och såg mig i ett större sammanhang. Överrumplad. Kvinnorna i vagnen hade rätt. Vi var ett slags imperialister som sökte resterna av en kultur våra förfäder varit med om att slå i spillror. Men det fanns också något annat. Enligt svenskt mått mätt hade jag taskiga ekonomiska förutsättningar men för dem var jag en som hade allt. Varför hade jag då inte gjort något av mitt liv?

När jag kom hem blev det komvux och studielån. Idag, femton år senare, jobbar jag här på Ungdomsstyrelsen med EU-programmet Ungdom som ger unga möjligheter att åka ut i världen.

Jag hoppas ni tror mig när jag säger att resa är något som alla behöver. Det är en möjlighet till förändring, till att se sig själv och pröva den kultur som man bär med sig. Långt borta från föräldrar, skolkamrater, släktingar och grannar kommer en del att upptäcka det som för alltid förändrar hur de ser på sig själva.

Lisa Modée
Handläggare
Ungdomsstyrelsen

Ur Brus nr 2 2003