Volontärer bättre problemlösare

Sara var en av de första att åka som volontär via EU-programmet Ungdom. Som 22-åring gav hon sig iväg till Buntingford i England 1997. I sex månader bodde hon i en ombyggd lada tillsammans med ungdomar från hela världen.

Hon jobbade med ett projekt som handlade om att stärka ungas engagemang i samhället, om mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Projektledaren var superengagerad och hade stora visioner om ungas delaktighet.

- Han gick och la sig klockan tolv på natten och gick upp fyra på morgonen. Jag vaknade vid fyra och hörde hur han klampade runt på mitt tak. Det var en lite galen praktikplats.

Sara berättar att hon jobbade mycket och hårt när hon var där. Det är svårt att säga nej när man är i ett annat land eftersom man är där för att lära sig.

Hon ger ett väldigt energiskt intryck och själv säger hon att hon är lite hysterisk, måste utvecklas och skaffa sig utmaningar hela tiden.

- Jag måste ta igen det som jag inte fick på gymnasiet. Skoltiden gick mig förbi ganska omärkbart, utan att jag ifrågasatte varför jag gjorde det jag gjorde. I England lärde jag mig så mycket nya saker, var i nya situationer och hade andra diskussioner än på gymnasiet.

Flytt från kriget
Hon berättar om killen som hade flytt från kriget i Sierra Leone. Han var frånvarande och deltog inte i arbetet. Folk som inte kände till hans bakgrund blev upprörda och tyckte att han var ohövlig och oengagerad. När de fick veta vad han varit med om ökade förstås deras förståelse.

- Det lärde mig att man inte ska döma situationer så kategoriskt. Även hemma kan man befinna sig i situationer där allt inte är som man tror.

Som till exempel en tyst eller frånvarande person i en arbetsgrupp som inte alls behöver vara ointresserad utan kanske bara är blyg.

- Fördelen med att vara utomlands är att man möter något annat och måste ifrågasätta sina egna värderingar och sitt arbetssätt. Det är nödvändigt men också jobbigt. Det gör att man blir mer kreativ och tvingas hitta nya lösningar i olika grupper.

- Även om man har rest mycket kan man ha svårt att hantera nya situationer men man är ändå van att allt inte går som man tänkt.

Hennes intresse för internationella frågor har inte avtagit. Tvärtom. På hemmaplan har hon jobbat på Migrationsverket med asylfrågor och på Elevorganisationen med Operation dagsverke och för tillfället pluggar hon franska, etnologi och företagsekonomi på Södertörns högskola. Hon har också jobbat i Senegal och Burkina Faso och pluggat i Spanien.

Merit på arbetsmarknaden
Själv är hon övertygad om att hennes utlandsvistelser är en merit på arbetsmarknaden.

- Jobbet på Elevorganisationen hade jag inte fått om jag inte varit volontär i England. Och jag tror att alla arbetsgivare tittar i jobbansökningar om man gjort något annorlunda och har man varit utomlands visar det att man är villig att pröva på nya saker. Det inser inte alla ungdomar.

Och kanske är det därför en del inte åker iväg funderar Sara. Att det är svårt att se vad resan ska leda till innan man reser och det faktum att alla inte vet vilka möjligheter som finns. Även uppväxten kan spela roll.

Sara växte upp i villa i Bagarmossen, en förort söder om Stockholm. För henne och hennes villakompisar var det naturligt att åka iväg eftersom de fick uppmuntran hemifrån.

- Men jag tänker på mina andra stackars bagiskompisar som växte upp under andra förhållanden och som inte kommer iväg någonstans. Om man inte får uppmuntran i familjen eller på annat håll blir det svårare och då måste man ha en så otroligt stark personlighet för att vilja resa och ta sig iväg.

Därför är det viktigt att skolan uppmuntrar och informerar om de olika möjligheter som finns till att resa tycker hon.

Vill vara fri
Men trots att Sara talar sig varm för att ge sig ut i världen ser hon också vissa risker.

- När man är utomlands och möter människor från olika länder finns det så många olika normer så på ett sätt finns det ingen norm överhuvudtaget. Då finns det en risk att man vill vara fri hela tiden och att man blir en ”anpassningsmänniska” som blir expert på nya situationer men som inte kan finna sig tillrätta på hemmaplan.

En annan nackdel med att ständigt vara på resande fot är att man kan bli fördomsfull mot kompisar och andra som lever sina liv i vardagens Sverige.

- Det är väl mänskligt att om man lever i en trygg tillvaro så vill man behålla det och blir inte så tillmötesgående mot det annorlunda, det som sticker ut.

Text och foto: Anette Persson

Ur Brus nr 2 2003