Nya vyer ökar chans till jobb

Per Madsen var med och godkände de så kallade värstingresor som skapade stora rubriker långt utanför Borlänge i slutet av 1990-talet. Han har länge varit politiker på fritiden och är numera även chef över kommunens arbetsmarknadsverksamhet för unga, Cozmoz. De huserar i en byggnad mitt i Borlänge som även rymmer ett danspalats.

Vi träffas på ett ödsligt dansgolv där Per Madsen gör entré med en hel delegation sydafrikaner i följe. Han har just visat dem runt i restaurangens kök och på redaktionen på våningen ovanför.

Samarbetet länderna emellan rör i detta fall inte ungdomar, men nu har de sydafrikanska tjänstemännen i alla fall fått ett hum om att arbetslösa ungdomar skriver en stående sida i lokaltidningen, sänder tv-program i en egen lokal tv-kanal och serverar lunch på dagarna. Ibland på kvällarna ordnar Cozmoz även ungdomscafé eller diskotek.

– Här var nästan fullsatt när vi ordnade en gala för att samla in pengar till några hip-hop-ungdomar i Santiago, berättar Rimsky Barlari.

Är själv från Chile
Han om någon är Per Madsens högra hand i det utbyte med Chile som inneburit att ungdomar och ungdomsledare hälsat på i varandras kommuner. För Rimsky var det också en chans att återse sin familjs hemland, dit han inte hade återvänt sedan han flyttade till Borlänge som 11-åring. Nu var det en delvis annan bild han fick se. De träffade allt från grovt kriminella ungdomar till högt uppsatta politiker.

Rimsky hade tidigare varit en av de ungdomar som tillbringat några arbetslösa månader här i huset. Sedan Chileresan förra våren är han anställd som handledare och ansvarig utgivare för tv-sändningarna.

Arbetet skiljer sig naturligtvis på flera sätt från de större tv-kanalerna. Förutom att ungdomarna filmar och gör intervjuer, håller ungdomsledarna gärna diskussioner kring rasism och dagsaktuella utrikespolitiska händelser.

Av de närmare tusen ungdomar som arbetsförmedlingen skickat hit sedan 1994 har fyra dessutom fått åka iväg och se ett annat land genom Cozmoz första ungdomsutbyte till Chile förra våren. Några fler fick träffa de chilenare som besökte Borlänge ett halvår senare.


Och flera hundra ungdomar deltog i en gala för att samla in pengar till en grupp hip-hopare i en av Santiagos fattigaste kommuner. De fick ihop 11 000 kronor, tillräckligt för att gruppen skulle kunna köpa dator och annan utrustning och därigenom kunna spela in sin första skiva. Men ungdomsutbyte handlar inte i första hand om att byta pengar med varandra, betonar Per Madsen.

– Det mentala utbytet är minst lika viktigt. Dessa hip-hop-ungdomar lärde oss att allt är möjligt. Efter att ha sett vad de gör för att vända utvecklingen till något positivt för sig själva och andra ungdomar, i stort sett utan några pengar, kan jag aldrig mer säga ”det går inte, för vi har inga resurser”.

Utbyter erfarenheter
Besöken har också gett kontakter som hålls levande genom mejl och telefonsamtal.
– När man väl har kontakt är det lätt att fortsätta byta erfarenheter.

I det här fallet är varken språket eller kulturen något problem. Per Madsens samarbetspartner i Santiago bodde en period i Växjö och arbetade då inom kommunen. De dubbla erfarenheterna från Sverige och Chile underlättade inte minst tolkningen under resorna, men är också till gagn nu när de byter erfarenheter kring sina olika arbetsmetoder.

När jag senare träffar Per Madsens motsvarighet i Växjö, Carlos Martinez, skiner han upp då hans tidigare kollega kommer på tal. Också Växjös arbetsmarknadsenhet har ungdomsutbyte, men satsar främst på volontärtjänst. De ungdomar som vill och vågar är iväg ett halvår till ett år och gör arbetspraktik i ett annat europeiskt land.

Aurora Gustavsson vattnade träd i ett naturskyddsområde utanför spanska Tarragona och Danijela Radovanovic hoppas snart komma iväg till ett kulturprojekt i Rom. Aurora berättar att alla hon pratar med har svårt att tro att man verkligen kan få en utlandsvistelse helt betald.

–Alla tror att allt kostar pengar. Men jag klarade mig på det bidrag jag fick. Och man måste inte ens kunna språket. Jag lärde mig spanska efterhand.

– Det här är en otrolig möjlighet, säger Danijela. Att gå en språkskola hade inte varit ett alternativ, det kostar alldeles för mycket.

Växjö har skickat iväg cirka 15 volontärer per år sedan 1996. Carlos Martinez upplever att de som åkt iväg oftare går vidare till studier eller arbete, än de ungdomar som gått söka jobb-kurser och andra arbetsmarknadsåtgärder hemma i Växjö.

- När de kommer hem har de arbetslivserfarenhet, referenser och språkkunskaper. Och de har kanske fått prova på ett område som de kan söka sig vidare inom – vård till exempel. Framförallt har de ökat självförtroende och lätt att skapa kontakt i samband med en anställning.

Volontärtjänst är än så länge inte aktuellt för Cozmoz i Borlänge, men Per Madsen har en vision om att någon gång kunna starta en slags resebyrå öppen för alla de ungdomar som inte självmant tar sig iväg. Han ser ungdomsutbyte som en chans att förebygga problem, till skillnad från de omtalade värstingresor som han än idag tycker var en nödvändig behandling i kritiska lägen.

– Jag skulle vilja åka iväg med dem som kanske ligger på gränsen till kriminalitet eller drogmissbruk, för att de ska få se att de faktiskt har en chans att lyckas.

För låga mål
Enligt Per Madsen har många ungdomar alldeles för låga mål. Den uppfattningen har han fått genom de samtal han har med ungdomarna kring deras personliga handlingsplaner.

Ju snabbare ungdomarna når sina mål, ju snabbare de lämnar Cozmoz för heltidsstudier eller arbete, desto bättre. För de flesta går det utmärkt. De fyra som var med på Chileresan arbetar eller pluggar ett år senare. Detsamma gäller för 70 procent av ungdomarna som lämnat Cozmoz.

Men för att alla ska nå sitt mål krävs att var och en tänker bredare än att bara vilja ha ett jobb, anser han. Det kan kanske räcka med att flytta till Falun ett par mil bort, men många ungdomar han möter kan inte ens tänka sig att byta bostadsområde inom Borlänge. En resa kan vara ett sätt att börja tänka i nya banor.

– Genom att bryta vardagstristessen och se något annat kanske de vågar öka sin dröm. Det kan leda till att de tar tag i sitt eget liv.


Text: Hanna Wallerman
Foto: Henrik Hansson

Ur Brus nr 2 2003