Årets ungdomskommun- vad hände sen?

Gällivare blev Årets Ungdomskommun 1996 men efter utmärkelsen tappade ungdomspolitiken mark i kommunen. Till råga på allt utsågs Gällivare till Årets knarkkommun 1997. Nu väntar man på nytändning och hoppas på de nya politikerna.

Det är tio grader kallt och massor av snö i Gällivare. För några veckor sedan var det trettio grader minus så gällivareborna tycker det är behagligt. Ljuset börjar återvända så smått och mitt på dagen är hela staden insvept i ett mjukt och grått vinterljus. Luften är helt ren och klar och för en som är van vid storstadsluft är det lustfyllt att andas. Bredvid vägen från flygplatsen kör två snöskotrar med två ungdomar på varje. En äldre dam svischar förbi på en spark på väg till Domus.

På fritidsgården Stacken i ett vackert trähus mitt i stan sitter Rasmus, Jonas, Dennis, Erik, Stina, Kim och Nina och fikar. Alla är aktiva i någon förening, ungdomsråd eller elevråd. De tycker alla att Gällivare är okej men att det finns för lite att göra för ungdomar ifall man inte bara vill hålla på med vintersport. De flesta tror att de kommer att flytta härifrån när de blir äldre, framförallt om de vill söka utbildningar som inte finns här.

Stina Lyngmark som sitter i Ungdomsrådet berättar att de får 190 000 kronor per år som de i sin tur delar ut till olika musik- och teaterprojekt. I höstas anordnade de en föreläsning om främlingsrädsla och främlingsfientlighet. Anledningen var att det uppstått en del konflikter mellan ungdomar från flyktingförläggningen och ungdomar i skolan. Ungdomsrådet med sina tolv aktiva medlemmar har haft kontinuerlig verksamhet sedan starten 1993 och fungerar bra.

Nattöppet
– Just nu kämpar vi för att kunna ha nattöppet i snowboardbacken och spela bra musik medan vi åker. Vi ska snart träffa ägaren och ungdomsrådet skulle kunna gå in och betala vad det kostar, säger hon.

I huset bredvid Stacken jobbar Karin Lyngmark, ungdomskonsulent, Ann- Helen Köhler, utredare och Märit Inga, hälsoplanerare. De har varit med under större delen av nittiotalet och de arbetar oförtrutet vidare med ungdomspolitiken.

Utgångspunkten för den ungdomspolitik som växte fram i Gällivare under nittiotalet var att demokrati och inflytande skulle göra kommunen mer attraktiv för de unga. Det fanns en risk att kommunen skulle avvecklas eftersom de unga flyttade. Det var ungdomspolitik som föddes ur en regionalpolitik med andra ord. Kommunens handlingsprogram ansågs vara mycket ambitiöst.

– Utmärkelsen Årets ungdomskommun var oerhört värdefullt för oss när vi fick den. Bortsett från äran så fick vi ett ökat kontaktnät både i hela Sverige och i Europa. Folk från andra kommuner har kommit upp hit för att se hur vi jobbar och för att titta på vårt handlingsprogram, säger Karin Lyngmark som varit ungdomskonsulent sedan 1992.

Årets knarkkommun
Ett samverkansprojekt mot svartspriten startade 1996. Ett samarbete som dessutom ledde till att en knarkhärva nystades upp ovanligt snabbt 1997. De lokala medierna var inte sena att ge kommunen titeln Årets knarkkommun.

– Men vi lyckades verkligen göra en totalmobilisering av hela lokalsamhället. Polisen, kommunen, landstinget, ungdomsrådet med flera, samarbetade och kämpade för att ändra attityden till hembränt och droger. Med mycket små medel gjorde vi ett stort jobb, säger Märit Inga.

Trots alla ungdomsprojekt verkar alla vara överens om att ungdomspolitiken tappade mark efter 1996. Sämre ekonomi ledde till besparingar, drivande politiker försvann från kommunen vilket gjorde att den ungdomspolitiska utvecklingen saknade politiskt stöd och att engagemanget försvann.

– Utmärkelsen kom som en överraskning för en del. Det var inte alla politiker som kände till det. De visste inte vad ungdomspolitiken innebar och kände väldigt höga krav på sig samtidigt som de inte visste vad som krävdes av dem, säger Ann-Helen Köhler.

– Jag tycker nog att det var mer drivkraft förr. Nu är det mer besparingar och politikerna orkar inte engagera sig tillräckligt. Vi som jobbar på golvet kräver ständig utveckling och skulle behöva känna politikernas stöd - helst varje dag, säger Karin Lyngmark.

Blivit sämre
Dick Lannerblad, ungdomsinstruktör på UNF, Ungdomens nykterhetsförbund och mycket aktiv i arbetet med ungdomar tycker att det mesta blivit sämre sedan 1996.

– Allt blev värre när vi hade fått priset. Det har suttit fel personer på fel plats i kommunen och all energi har gått åt till att utreda saker istället för att bara sätta igång och jobba, säger han.

Men Dick Lannerblad väljer ändå att se framåt. Han har många järn i elden och berättar entusiastiskt om projekt som snöskotersafari på vintern och äventyrsläger på somrarna.

– Jag är optimist och hoppas mycket på de nya politikerna som valdes in i höstas. Man ska inte titta i backspegeln på det som har varit utan blicka framåt, säger han.

Samma tillförsikt verkar man även känna inne på kommunen.
– Det som ska bli intressant är att se vad som händer framöver när två representanter från kommunstyrelsen blir kontaktpersoner för ungdomsrådet, säger Karin Lyngmark.

Pionjärer
– Vi måste tänka på att vi ju faktiskt var först av alla med ett ungdomspolitiskt handlingsprogram och att det är svårt att bryta ny mark. Det kanske inte är så konstigt att det har känts trögt ibland, säger Ann-Helen Köhler.

Hur gick det då med avflyttningen? Jo, de unga flyttar fortfarande från orten. 1996 bodde 22 000 personer här. Nu är det ca 19 500 personer kvar och varje år flyttar i genomsnitt strax över 100 ungdomar mellan 18-24 år.

Det räcker alltså inte med demokrati och inflytande för att man ska stanna kvar. Vill man gå på högskola eller söka ett annat jobb än på gruvan och kommunen så får man söka sig söderut.

– Vi kan ju inte hindra folk från att flytta härifrån men vi kan få unga att trivas så länge de bor här och kanske flytta tillbaka när de blir äldre. Man kan säga så här: Okej: ni kanske ska flytta om fem år men under tiden ni bor här kan ni väl vara med och bestämma, säger Ann- Helen Köhler.

Årets ungdomskommun

• Sedan 1996 utser Ungdomsstyrelsen varje år en kommun till Årets ungdomskommun. Gällivare var den första.
  
• Syftet är att lyfta fram insatser som stärker ungdomars inflytande

Text och foto: Jenny Morelli

Ur Brus nr 1 2003