Demokratin mår dåligt när folk inte röstar

Det har varit mycket politik denna höst. Först valet i september, sedan diskussionerna om vilka det var som egentligen vann eller förlorade. Sedan bildade Göran Persson sin regering.

I denna skrivande stund väntar jag på ett ytterligare efterspel från valet, nämligen uppgiften om hur valdeltagandet såg ut för förstagångsväljare. Vid förra valet var det en fjärdedel av förstagångsväljarna som inte använde sin rösträtt. Jag hoppas på ett högre deltagande i år, för demokratin mår dåligt om inte folk engagerar sig.

Tänk att bara för hundra år sedan var den allmänna rösträtten en revolutionär idé! Att låta vem som helst lägga sig i statens styrelse, oavsett kön eller samhällsställning. Hur ska ett sådant samhälle överleva, undrade de lärda, samtidigt som de radikala krafterna höll brandtal för arbetarnas rätt att vara med och kasta pappersstenar. Valdeltagandet sågs som en sorts kontrollerad revolution!

Det ger ett annorlunda perspektiv till dagens bekymmer, nämligen det sjunkande intresset att delta i politiken. Det sjunkande deltagandet i sig är inte nödvändigtvis ett problem, eftersom det kan vara ett uttryck för att folk har det bra och inte önskar några förändringar i sin vardag, även om denna tolkning av soffliggare kanske inte är den vanligaste. Däremot blir det ett problem om man kan se tecken för att vissa grupper låter bli att rösta utifrån ett upplevt utanförskap.

Vid 1998 års val fann svenska valforskare att valdeltagandet sjönk markant för vissa mindre gynnade grupper - invandrare, arbetslösa, låginkomsttagare, lågutbildade - en oroväckande tendens som ingen önskar ska förstärkas.

Därför behövs det ännu mera politika diskussioner i vinter för att motverka denna upplevelse av utanförskap. Samhället omfattar oss alla, något annat kan det inte vara tal om.

Tiina Ekman
Utredare
Ungdomstyrelsen

Ur Brus nr 6 2002