Unga köper mer och skapar mindre

Unga människor ska ha tillgång till kultur, både som konsumenter och som utövare. Det är innebörden av det ungdomspolitiska målet som kallas "Delmål 24" (se faktaruta).

I Statens kulturråds rapport "Den kulturella välfärden" visar siffrorna att unga allt oftare går till bibliotek, teatrar, konserter och konstutställningar. Men däremot fotograferar, filmar, stickar, syr, väver, skriver, slöjdar och spelar de unga i allt mindre omfattning. Mer konsumtion och mindre skapande med andra ord.

Vana få upplevelser serverade
Hasse Lindgren som jobbar på Statens kulturråd med ungdomsfrågor ser flera tänkbara förklaringar till förändringen.

- Under 90-talet har stora nedskärningar gjorts, många unga är utan både jobb och bostad. Fritidsgårdarna har stängt och priset på en kopp kaffe har ökat avsevärt. Samtidigt flyttar fler unga till städerna där det finns ett större utbud att konsumera och där det lätt blir en vana att få upplevelser serverade, säger han.

- Att verka ideellt och finna medel till verksamhet i en urban miljö som är projektorienterad och kortsiktig, är inte bara svårt, utan lite av ett lotteri, fortsätter han.

Hasse Lindgren anser också att vårt förhållande till tid och tempo har förändrats. Flödet av nyheter och information når oss i ett allt snabbare tempo. Nyheter är färskvara och vi upplever tid annorlunda, vi står inte ut med att saker och ting tar tid och vi blir fort uttråkade.
- Är man inte bra på ett instrument direkt, så går man vidare, säger han.

Frågan är då hur staten ska förhålla sig till att unga skapar allt mindre själva och om det finns någon politik som kan vända trenden.

Tydligare kulturpolitik
- Som handläggare på Statens kulturråd, skulle jag vilja se att unga står ut med att slåss för sina idéer. Politik tar tid och kan inte servera färdiga lösningar, man måste vilja engagera sig och arbeta långsiktigt när man inte får som man vill direkt, säger Hasse Lindgren.

- Därmed inte sagt att kulturpolitiken inte behöver bli tydligare. Den kultur som finansieras med offentliga medel riktar sig mot en vuxen publik och konsumeras till största delen av svenska kvinnor i 50-årsåldern (t.ex. opera, teater). Utan verklighetsanpassning riskerar kulturpolitiken att endast bli något som berör den åldrande befolkningen. Detta vore förödande för kommande generationer, fortsätter han.

Gamla frågor
Det man måste komma ihåg är att frågorna som ligger till grund för rapporten är formulerade på 70-talet och att nya kulturyttringar som poetry slam, rollspel och rave faktiskt suddar ut gränserna för konsumtion och produktion. Det offentliga Sverige kan mycket väl missa kulturformer som inte täcks av frågorna.

- Vi har ett stort behov av att förnya frågorna, säger Sten Månson, statistikansvarig på Statens kulturråd. Men syftet med just denna undersökning är att visa på förändring. Musikfrågor är till exempel svåra att ringa in och frågor om datoranvändning saknas helt.

Text: Jenny Morelli

Publicerad i Brus nr 5 2002