Om kojan är färdigbyggd tröttnar de unga!

Folkets park i Arvika 2002. The Cure står på stora scenen. Runt 14 000 besökare har hittat till festivalen under en av sommarens allra hetaste dagar.

Tomas Fändriks, en av de huvudansvariga, är mer än nöjd. Det har varit hans dröm att boka the Cure. Och trots att Arvikafestivalen slagit publikrekord och ökat med femtusen besökare har polis och räddningstjänst fått rycka ut förvånansvärt lite.

Tomas Fändriks som jobbar på föreningen Galaxen bjuder senare in till ett möte med festivalledningen och berättar om sina erfarenheter. Hur gör man för att dialogen med kommunledning, grannar, föreningsliv, affärsidkare, myndigheter och organisationer ska fungera under en festival? Hur löser man konflikter och bestämmer vem som ska ansvara för vad?

Tomas Fändriks berättar att festivalledningen byts ut vart tredje år. Det är ett sätt att hålla kvar ett ungt inflytande över festivalen. Samtidigt vill inte föreningen att den avgående ledningen med alla sina erfarenheter ska försvinna. Därför arbetar man aktivt för att hitta nya roller och uppgifter för dem. Men den som kommer som ny i föreningen måste också känna att han eller hon kan vara med och påverka.

Detta är kanske den viktigaste anledningen till det fantastiska engagemanget i föreningen och orsaken till att festivalen ständigt utvecklas. Kojan får liksom aldrig bli färdigbyggd. Och så är det nog i det stora hela också: om unga upplever att demokratin, fritiden eller kulturens olika arenor och institutioner redan är färdigbyggda så vänder de dem ryggen.

Torsdagen den 11 juli 2002 spelade the Cure på Arvikafestivalens stora scen. Nu lämnar Tomas Fändriks sitt uppdrag i festivalledningen. Vem som står på scenen nästa år är det ingen som vet. Det hänger på vilka drömmar och visioner som de nya medarbetarna kommer att ha.

Torgny Sandgren
handläggare
Ungdomssstyrelsen

Ur Brus nr 5 2002