Till förstasidan
textstorlek


.
Brus ges ut av Ungdomsstyrelsen. Klicka för att gå till Ungdomsstyrelsens webbplats (Öppnas i nytt fönster)
ARTIKEL | krönikor
ÅSIKTEN
Johanna Gager
Johanna Gager

"Att jag inte är hora har jag fått komma på själv"

Tycker vuxna människor att tonåriga flickor förtjänar att kallas hora? Eller är de för trötta och slitna för att orka bry sig?

Dessa påståenden, att tjejerna skulle vara horor och liknande är inget som det smygs med. Nej, det ropas öppet i korridorerna, även om det går en lärare i samma korridor. Vad beror det på?

Vilka anledningar det än finns, så är de inte goda nog för att bortförklara att man ser mellan fingrarna på ett så allvarligt problem.

När jag gick i sexan var vi nio tjejer och fjorton killar i klassen. Alla tjejer ville vara de populära, de som killarna ville tafsa på. Vi vändes mot varandra genom vårt behov av att godkännas av klassens manliga del.

Det var den värsta perioden i mitt liv, men jag visste det inte då. Varje dag utsattes i stort sätt alla flickor för vad som skulle ha klassats som grova sexuella trakasserier om vi varit vuxna (det fanns i och för sig ett par tjejer som ingen ville tafsa på, men ingen tjej ville vara de tjejerna).

Vi blev fasthållna och killarna kommenterade våra kroppar och kände de för det så visade de sina snoppar för oss. Jag gick på en liten skola. Jag vet att min klassföreståndare visste vad som pågick. Han gjorde ingenting, och det kommer jag aldrig att förlåta honom för.

En dag hade varit värre än andra. För en gångs skull enades vi tjejer. Tillsammans tog vi med oss klassens värsta kille, Erik, in i ett grupprum. Där inne tog vi upp en stol och smällde ett stolsben mellan hans ben.

Efter det fick vi ha ett långt samtal med vår lärare Thomas om hur känsliga killar är just på kuken och ur illa vi hade betett oss. Även om vi bara var elva eller tolv år så visste vi att inga problem löses med våld, men just det där våldet gjorde att vi för i alla fall en kort stund kände oss bra.

Nu är jag femton. Jag accepterar inte att bli kallad för hora längre. Men det beror inte på att några lärare har pratat med oss flickor och sagt till oss att vi inte ska acceptera att bli kallade hora eller fitta. Eller för att de killar som kallar tjejer för hora har fått en fet jävla utskällning eller liknande. Nej, att jag inte är en hora har jag fått komma på alldeles själv.

Johanna Gager,
elev, 15 år

Ur Brus nr 3 2002