Det bästa politiska samtalet sker i den släckta tevestudion

Flera av de seminarier som jag har varit på det senaste halvåret har handlat om mediernas roll i demokratin och oftast målas medierna upp som ansvarslösa bovar.

Jag vet att medierna är oerhört viktiga för en fungerande demokrati eftersom de upplåter forum för ett offentligt samtal som inte är på den politiska maktens villkor. Jag vet också att många journalister för ett fortlöpande samtal om sitt ansvar för hur de beskriver och konstruerar verkligheten.

Men samtidigt är kritiken av själva mediedramaturgin viktig. Medierna dramatiserar politiken på ett sätt som vare sig medborgarna eller politiken är förtjänt av. Valkampanjen blir en boxningsmatch, konflikter förstoras och polariseras. Medierna ser till kortsiktiga frågor, politiker till långsiktiga lösningar.

Det kanske är så att det verkligen behövs ett nytt offentligt rum där folk slapp bli dirigerade av journalister och programledare. Där medborgarna - ung som gammal - slipper spela roller som "ung och engagerad" eller "vuxen och blasé".

En ung journalist jag känner deltog i TV 4:s debatt med partiledare och ungdomar. Dagen efter debatten sa hon att det riktigt bra samtalet började först efter tevesändningen. Då kunde både partiledarna och ungdomarna slappna av. Det en timme långa tevesamtalet blev ingen klokare av, varken de medverkande eller tittarna. Men i den släckta tevestudion kunde ett riktigt politiskt samtal äntligen börja.

Om jag ska vara självkritisk tror jag att de som gör mest nytta för demokratin inte pratar om vikten av ett demokratiskt samtal (som jag gör här) utan de som för konkreta och förutsättningslösa samtal om makt och politik med folk i sin närhet.

Jag tror att det redan finns en offentlighet utanför medierna. Den kan gärna få växa sig större och det kommer den att göra om folk behöver det. Det handlar i grund och botten bara om att föra ett samtal. De makthavare som vill se ett ökat demokratiskt engagemang hos unga måste till fritidsgårdarna och basketbollplanen och lämna teveteamet hemma.

Jenny Morelli
redaktör

Ur Brus nr 3 2002