Unga vill bestämma färgen på väggarna

På många mötesplatser för unga arbetar personalen med olika inflytande- och delaktighetsmodeller. I Ungdomsstyrelsens senaste rapport Bara Vara ges några exempel på hur man kan göra. Men tar ungdomar verkligen till sig dessa satsningar eller är det mest vuxna som försöker överföra »demokrati« till de unga?

- Det avgörande om man vill öka ungdomars inflytande är att fråga ungdomarna vad de själva vill men det glömmer vuxna ofta bort, säger forskaren Mats Trondman. Vuxna måste fråga vad de unga vill bestämma om.

I sin forskning har Mats Trondman sett att endast ett mindre antal unga vill bestämma om ekonomi, personal och förvaltning av lokaler - områden som vuxna ofta tycker att de unga ska ha inflytande i. Däremot vill de flesta ungdomar bestämma om vardagsnära saker, till exempel om färgen på väggarna i kafeterian eller hur vuxna och ungdomar ska bete sig mot varandra.

Trondman menar att vuxna måste skapa en miljö som innebär delaktighet i vardagen. Man måste känna sig hemma för att vilja påverka. Det innebär att de vuxna måste diskutera, lyssna och vara närvarande med de unga. De måste skapa relationer och visa att de tar de unga på allvar.


- Det är framförallt viktigt när man jobbar med unga som föraktar politik och har en jobbig bakgrund. Dessa ungdomar har ofta känt sig svikna av vuxna tidigare och de vill att vuxna ska ta initiativ. Det är svårt att själv ta initiativ till att påverka om man är stämplad som ett problem eller att man inte är värd något.

- Men även i blandade grupper av ungdomar bör de unga mötas av en vardaglig delaktighetskultur. Och det är de vuxna som har ansvaret för att skapa denna delaktighetskultur.

Utmana unga

Trondman menar att det är viktigt att vuxna inte lägger sig platt för ungdomars önskemål eller ovilja att ha inflytande. Vuxna måste göra egna bedömningar om var ungdomarna befinner sig, vilken självuppfattning de har och varför de till exempel inte vill vara med och påverka.

- Vuxna måste utmana de unga, säger han. Det krävs en vuxenauktoritet där de vuxna varken får vara svärmiska eller falskt inställsamma. De får heller inte kräva att de unga ska göras om helt och hållet för att accepteras eller duga. Det måste vara en utmaning som inte är en kränkning.

Även redan politiskt aktiva ungdomar eller de som av egen maskin uttrycker vad de vill behöver utmanas av vuxenvärlden enligt Trondman. De behöver lära sig det han kallar offentligt förnuft. Det innebär att lära sig att alla inte kan få exakt vad de vill.

- De måste ställa egenintresset mot en offentlig idé, säger Trondman. Det är bra om alla talar om vad de vill men det skulle inte fungera i samhället om alla får som de vill.

En förhoppning när man arbetar med inflytande- och delaktighetssatsningar för unga är att de ska ta med sig kunskaperna senare i livet och göra sin röst hörd även i andra sammanhang.

- Men så enkelt är det inte, säger Mats Trondman. Man tar inte med sig inflytandet från fritidsgården automatiskt till andra institutioner. Men man kan hoppas att ungdomarna växer som individer genom satsningarna och därigenom försöker ta mer inflytande. Syftet är att göra individen mer socialt produktiv och bli agent i sitt eget liv - att han eller hon ska våga säga vad han eller hon vill och hur han eller hon ska uppnå det.

Text: Anette Persson
Illustration: Erik Domellöf
Foto: Stefan Nilsson

Publicerad i Brus nr 1 2002